Pongo och de 101 dalmatinerna
Wikipedia
| Pongo och de 101 Dalmatinerna | |
|---|---|
| Originaltitel | 101 Dalmatians |
| Genre | Animerad film, drama, komedi, äventyr |
| Produktionsland | USA |
| Premiärår | 1961 |
| Regissör | Clyde Geronimi, Hamilton Luske, Wolfgang Reitherman |
| Producent | Walt Disney |
| Manus | Bill Peet |
| Originalmusik | George Bruns, Mel Leven |
| Produktionsbolag | Walt Disney Productions |
| Speltid | 76 minuter |
| Språk | Engelska |
Pongo och de 101 dalmatinerna, animerad långfilm från 1961, producerad av Walt Disney Productions och baserad på Dodie Smiths bok The hundred and One Dalmatians från 1956.
[redigera] Handling
Roger, som arbetar som kompositör, lever som ungkarl i London med sin dalmatiner Pongo. Pongo tycker att hans husse ska skaffa sällskap, och fixar under en promenad ihop honom med Anita, som också lever ensam med en dalmatiner, Perdita. De fyra flyttar in i ett radhus, och anställer hushållerskan Nanny, och det dröjer inte länge innan Pongo och Perdita fått femton underbara valpar. Nyheten når även Anitas forna klasskamrat, Cruella de Vil, som älskar fläckiga pälsar, och därför kommer hem till Roger och Anita och vill köpa valparna. Roger och Anita vägrar, med följd att Cruella ilsket rusar ut igen, med ord om att de kommer att få ångra sitt beslut.
En tid av fröjd följer, och snart har man glömt bort Cruella de Vil. Men glömt, det har inte Cruella gjort, och en kväll när Roger, Anita, Pongo och Perdita är ute på kvällspromenad slår hennes hantlangare, Hjalle och Jeppe, till. De lurar Nanny att öppna dörren genom att säga att de är från elverket, låser in sedan in henne, och börjar packa i valparna i en säck. Sedan lämnar de huset och far raskt hem till Cruellas residens med dem. Där väntar ytterligare 84 dalmatinervalpar, och Cruella vill att Hjalle och Jeppe ska slå ihjäl dem allihopa, redan i kväll. Själva vill de emellertid se färdigt på frågesportprogrammet "Brott lönar sig" på TV.
Husse och matte med hundar, och inte minst Nanny, är förtvivlade när de kommer hem igen. Man ringer Scotland Yard, men känner sig hopplöst förlorad. Pongo inser att det här är någonting för hundarna att sköta, och via "skallgång" får han reda på att valpar setts vid Cruella de Vils residens. Han och Perdita påbörjar en mödosam vandring. De hittar, med hjälp från en bondgård, fram till slottet, men frågan är om de själva plus de 99 valparna, det vill säga totalt 101 dalmatiner, skall kunna undgå Cruellas ondska och fly till friheten igen.
Efter mycket dramatik lyckas de tillsammans med valparna fly, och efter ännu mer dramatik lyckas de komma tillbaka till radhuset i London, vilket sker på julafton, när Roger och Anita förlorat hoppet även om Pongo och Perdita. Roger blir så glad att han sätter sig ner och skriver en ny sång, En kennel för små dalmatiner. Och en stor "kennel" ute på landet, med plats för 101 dalmatiner, blir just vad de kan köpa efter Rogers stora framgång med låten Cruella de Vil.
