Paulus III

Wikipedia

Alessandro Farnese omdirigerar hit, för artikeln om hertigen av Parma och Piacenza, se Alessandro Farnese, hertig av Parma och Piacenza

---

Paulus III, eg. Alessandro Farnese, född 29 februari 1468 i Canino, Toscana, Italien, död 10 november 1549, var påve 13 oktober 1534 – 10 november 1549. Han lät bygga Palazzo Farnese.

Påven Alexander VI utsåg 1493 Farnese till kardinaldiakon av Santi Cosma e Damiano. 1534 valdes den redan 67-årige och sjuklige kardinalen 1534 till påve. Som sådan iakttog han en försiktig, avvaktande hållning och skaffade sig inga närmare förtrogna. Under ett årtionde fullföljde han med framgång det diplomatiska konststycket att balansera mellan Frans I och Karl V. Hans måttlösa nepotism kom honom att gång på gång lägga hinder i vägen för Karl V:s fulla seger över protestantismen i Tyskland.

Paulus III påbörjade den stora reformen genom att till kardinaler utnämna en del katolska reformvänner. Genom framför allt kardinal Gasparo Contarini lät han så utarbeta en "tankeskrift om den kyrkliga reformen" (Consilium de emendanda ecclesia). Reformen kom dock inte på det åsyftade sättet; i stället trädde kontrareformationen fram.

1540 stadfäste Paulus jesuitorden. 1542 utgav han bullan Licet ab initio, som återupprättade den påvliga inkvisitionen och betecknade den romerska kyrkans vändning till en medveten kamp mot all protestantism. Samma år började han det stora utrotningskriget mot protestanterna i Italien. Sedan med religionssamtalet i Regensburg 1541 de fredliga utjämningsförsökens tid tagit slut, tog Paulus den av honom förut fruktade, av Karl V fordrade koncilietanken i egna händer och sammankallade 1545 det under påvlig ledning stående motreformatoriska konciliet till Trident (tridentinska mötet).

Paulus III vilar i Peterskyrkan. Hans gravmonument utfördes av Guglielmo della Porta.

Företrädare: Clemens VII

Påve 1534 - 1549

Efterträdare: Julius III

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)