Nyliberala partiet

Wikipedia

Nyliberala partiet var ett riksdagsparti i andra kammaren 1868-1871. Det splittrades 1871 på försvarsfrågan.

Efter representationsförändringen ansåg åtskilliga liberaler att man först borde avvakta dennas verkningar, innan man mera bestämt gled in på reformstråten. Andra mera radikala element ansåg åter en dylik tövan för omotiverad försiktighet. Vid 1867 års riksdag kom ingen formell sammanslutning till stånd i mera bestämt framstegsvänligt syfte, men vid slutet av 1868 års riksdag bildades nyliberala partiet, bland vars mera framträdande ledamöter märktes Lars Johan Hierta och August Blanche från städerna samt Anders Vilhelm Uhr, Karl Johan Svensén, Karl Anders Larsson i Maspelösa, Ola Jönsson i Kungshult, Jonas Andersson i Häckenäs m.fl. från landsbygden.

[redigera] Partiets program

Det vidlyftiga programmet gick i ytterst radikal riktning och fordrade bl.a. borttagande av all census för valbarhet till riksdagens båda kamrar och för valrätt till den andra, kommunal rösträtt per capita, avskaffande av ordensväsen, biskopsämbeten, generaldirektörs- och presidentsbefattningar o.s.v.

[redigera] Nyliberalerna väckte oro

Trots att sammanhållningen inte ens var så stark bland partiets medlemmar att de gick fram med gemensam lista vid utskottsvalen, väckte dess blotta tillkomst stor oro inom lantmannapartiet, som vid 1869 års riksdag straffade dess medlemmar med förlust av utskotts- och andra förtroendeposter. Vid 1869 års val stärktes visserligen partiet i städerna genom inval av bl.a. Adolf Hedin och Julius Mankell från Stockholm, Arvid Gumælius från Örebro m. fl., men på landsbygden föll bl.a. Karl Johan Svensén, Karl Anders Larsson och Jonas Andersson igenom. Därtill kom att försvarsfrågan snart vållade splittring inom partiets led, och efter några få år var dess saga all.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)