Novgorod
Wikipedia
- Ej att förväxlas med Nizjnij Novgorod.
Novgorod (på ryska Новгород, egentligen "nystad", eller Великий Новгород, Velikij Novgorod, där Velikij betyder "stor") är en stad med omkring 290 000 invånare i nordvästra Ryssland, belägen på en kulle ovanför floden Volchov, precis efter dennas utlopp från sjön Ilmen, omkring 150 kilometer sydöst om Sankt Petersburg i ett i övrigt i stort okuperat lågland. Staden är ett handels- och turistcentrum vid vägen mellan Moskva och Sankt Petersburg. Den är huvudort i Novgorod oblast.
Det är en av Rysslands äldsta städer och den var under medeltiden en av de mest betydande. Vikingarna kallade staden för Holmgård. Där finns många arkeologiska fynd från äldre historia då den är Rysslands mest utgrävda stad. Markens beskaffenhet har bevarat de arkeologiska fynden bra. Bland mycket annat har man hittat medeltida näverbrev på ryska och även på finska som ger en inblick i medeltidens vardagsliv.
Innehåll |
[redigera] Novgorods historia
[redigera] Medeltid och stadsrepublik
Från 1136 var Novgorod en stadsrepublik, en av Europas första och en av de mäktigaste. Dess oeroende upphävdes 1478 av fursten i Moskva, och slutet av stadsrepublikens tid var dess glansålder. Under Novgorods storhetstid fanns mer än 200 kyrkor i staden. I början av 1900-talet fanns knappt hälften kvar, och idag ett fyrtiotal.
Stadsrepublikens officiella namn var Herr Novgorod den store - Gospodin Velikij Novgorod. Huvudnäringarna var handel och hantverk, till skillnad från senare ryska stadssamhällen. Under sin storhetstid hade Novgorod en genomsnittlig folkmängd på 50 000. Republikens invånare kallas för fria män (voljnyje ljudi) och republikens styrelseform vetjevoj stroj. De i Novgorod hållna tingsmötena kallas vetje. Medborgarna samlas till möten för att ta del i stadsangelägenheterna. Samhällsklasserna var flytande, och en mans plats i samhället bestämdes inte av hans härkomst utan mer av duglighet. Denna form av primitiv demokrati har delvis sitt ursprung hos vikingarnas ting, där fria män fattade beslut om gemensamma angelägenheter. Novgorod hade en furste som styresman, men fursten väljs av folkförsamlingen. Han tvingades också underteckna ett avtal med Novgorod, i vilket hans rättigheter fastställs och där han lovar att garantera stadens friheter och tillvarata dess intressen. Fursten fungerade som krigsmaktens överbefälhavare och som förvaltningschef, men med vissa inskränkningar. Han kunde utöva makten endast med borgmästarens, posadnikens, samtycke. Han saknade lagstiftningsrätt och tvingas flytta ut till den gamla kungsgården i Gorodisce. Om han inte skötte sig kunde han avsättas - det hette att man "visade honom vägen från Novgorod", och det skedde också ofta. I en gammal krönika heter det: "Medborgarna i Novgorod härskar över sitt land som Gud givit dem och furstarna rättar sig efter deras vilja". Några av furstarna flydde självmant, när meningsskiljaktigheterna mellan folkförsamlingen och fursten visat sig för stora. En av stadens mer kända furstar hette Alexander Nevskij, som har gett namn åt Sankt Petersburgs huvudgata Nevskij prospekt.
Riket Novgorod hade fem styrelseområden, och gränsade mot det vikingatida och medeltida Sverige. Därigenom besökte många svenskar staden, och satte namn på delar av den. En gata gick under namnet Varjaggatan som började vid deras S:t Olafkyrka vid Volchovs östra strand. Där fanns även Farmanna gardr som var de nordiska farmännens gård där de var inkvarterade under sina besök och de gotländska köpmännens egen gård, handelsfaktoriet som kallades för Gotenhof. Från 1300-talet hyrde Hansan Gotenhof, vid sidan av Hansans egna utlandskontor i Novgorod - Peterhof.
Ikonmåleriet i Novgorod satte igång på 1000-talet. Staden utvecklade med tiden en speciell stilart, vilken går under benämningen Novgorodskolan och som hade sin storhetstid samtidigt med stadsrepubliken.
[redigera] Slutet på glansperioden
I januari 1478 tvingades novgorodborna avsäga sig sin självständighet. Staden berövades sitt frihetsbrev, stadsklockan som i århundraden ljudit för att sammankalla stadens medborgare till vetje fördes till Moskva, borgmästaren fängslades och nya ståthållare övertog stadens styrelse. Stadsborna tvingades leverera 300 vagnlaster med guld till Moskva. Avrättningar, deporteringar och konfiskeringar fortsätta det närmaste decennierna. År 1494 tvingas Hansan stänga det tyska Novgorodfaktoriet. Staden hade fortfarande stor betydelse; år 1546 rankades staden till en tredje plats i storlek efter Moskva och Pskov, med 5159 hushåll och cirka 35 000 invånare. Marknadsplatsen hade mer än 1500 butiker och mer än 200 olika sorters hantverkare arbetade i staden. Det fanns planer i staden på att göra uppror och närma sig Polen-Litauen, men denna önskan att vara länk mellan öst och väst uppskattades inte av Ivan den förskräcklige, varför han januari 1570 tågade in i staden och påbörjade en flera veckor lång massaker på stadsborna. Största delen av befolkningen dödades av Ivans truupper, och efter det återfick staden aldrig sin styrka och betydelse.
[redigera] Från 1600-talet till idag
Efter Belägringen av Novgorod 1611 ockuperades Novgorod av svenska trupper i åtta år. Från och med Peter den Stores tid minskade staden i betydelse, med blev provinshuvudstad 1727.[1]
Staden drabbades hårt av tyska ockupationen under andra världskriget. Inte förrän efter andra världskriget fick Novgorod en större befolkning än vad den hade under medeltiden.
[redigera] Sevärdheter
Inga andra ryska eller ukrainska städer kan konkurrera med Novgorod om variationen på sina medeltidsmonument. Novgorod har, i likhet med många andra ryska städer, sitt eget Kreml (fästningsverk). Här finns Sofiakatedralen och tusenårsminnesmärket för Ryssland, formad som en kyrkoklocka (motivet återfinns på 5-rubelsedeln).
[redigera] Sofiakatedralen
Det främsta av medeltidsmonumenterna är Sofiakatedralen (Софийский Собор) som byggdes mellan 1041 och 1050 av Vladimir av Novgorod, som fick förfrågan av sin far Jaroslav den vise. Kyrkan skulle varit ett uttryck för Jaroslavs tacksamhet för att Novgorod hade stöttat honom i hans kamp mot Kiev. Detta är den bäst bevarade kyrkan från 1000-talet, och den första som visar de egentliga karaktärerna av rysk arkitektur, med stränga stenmurar och fem kupoler. Detta är en vidareföring av centralkyrkan med kupoler i bysantinsk arkitektur. Fresken i kyrkan maldes på 1100-talet, och blev renoverad under 1860-talet. Ikonografien är bysantinsk med bland annat avbildning av Konstantin den store och hans moder, kejsarinna Helena. Katedralens berömda bronsportar är reparerade i Magdeburg år 1156 och ska vara stulna från den dåvarande svenska huvudstaden Sigtuna år 1178, detta påstående har dock ingen vetenskaplig grund, portarna har med största säkerhet sitt ursprung i Grekland med tanke på dess bysantinska utseende.
[redigera] Novgorods kreml
Novgorods kreml är den äldsta i Ryssland. Fästningen är omnämnd så tidigt som år 1044, och dagens murar och torn är från 1400-talet. Traditionellt är festningen känd som "Detinets", och här skedde det viktigaste i novgorodernas samhälle; fästningen blev plats för utländska ambassader, här blev militanta styrkor samlade före de drog ut i krig och här föregick vechemötena.
Novgorods kreml innehåller också det äldsta palatset i Ryssland, det så kallade Fasettkammaren (ärkebiskopsgården), som byggdes i gotisk stil av tyska mästare år 1433. Här finns också det äldsta ryska klocktornet (från 1493) med en samling av klockor från mellan 1500-talet och 1700-talet. Det äldsta ryska klocktornet från 1673 står också här. Bland nyare konstruktioner är det mest märkvärda det kungliga palatset (från 1771) och bronsminnesmärket för det ryska tusenårsjubileet (från 1862).
[redigera] Tusenårsminnesmärket
Minnesmärket är utformat av Mikhail Mikeshin och blev framtaget den 8 september 1862. Motivet är en klocka i brons med en höjd på 15,7 meter och en vikt i brons på 65,5 ton. Monumentet odödliggör de viktigaste personerna i Rysslands historia. Den knäsittande personen på toppen personifierar Ryssland. Under toppen, runt klockan, står sex grupper av figurer som symboliserar var sin tidsepok i Rysslands historia fram till början av 1700-talet. Reliefen under avbildar militära hjältar, statsmän, vetenskapsmän, poete, författare och konstnärer - tillsammans 109 figurer.
[redigera] Se även
