Morganatiskt äktenskap

Wikipedia

Morganatiskt äktenskap (mlat. matrimonium ad morganaticam) är ett äktenskap mellan en manlig medlem av furstehus eller av den tyska högadeln och en kvinna av lägre börd, vid vars ingående kvinnan och de blivande barnen genom särskilt avtal utesluts från delaktighet i mannens stånd och villkor samt endast erhåller anspråk på en begränsad del av hans förmögenhet, vilken utfästs som morgongåva (morganatica).

I motsats till konkubinatet räknas i kyrkligt hänseende det morganatiska äktenskapet som ett fullgiltigt äktenskap. Bruket att vid vigsel till ett morganatiskt äktenskap mannen räcker vänstra handen åt bruden har givit anledning till benämningen äktenskap till vänster (ty. ehe zur linken hand}. Ifrågavarande äktenskap har förekommit ända sedan medeltiden, i Italien någon gång benämnda matrimonia lege salica (på grund av därvid tillämpade frankiska - saliska - rättsregler), i Tyskland även mellan män av lågadeln och ofrälse kvinnor; exempel finns till och med på morganatiska äktenskap, ingångna som tvegiften. Senare kom användningen att bli begränsad, i enlighet med vad ovan sagts. Det förekom även motsvarigheter till de morganatiska äktenskapen, då en kvinna av furstlig börd, utan att avstå från sin därav följande ställning, gifte sig med en henne ej jämbördig man.

Morganatiska äktenskap har inte förekommit i svensk rätt. Kända utländska exempel på morganatiska äktenskap är äktenskapet mellan den danske kungen Kristian IV av Danmark och den danska adelsdamen Kirsten Munk 1615, den danske kungen Fredrik VII:s äktenskap med Louise Rasmussen (grevinnan Danner) 1850, ryske kejsaren Alexander II:s med Jekaterina Dolgorukova 1880 och österrikiske ärkehertigen Frans Ferdinands med Sophie von Chotek (furstinna av Hohenberg) 1900.