Midgårdsormen
Wikipedia
Midgårdsormen (Jörmundgand "den väldiga staven") är ett väsen ur den nordiska mytologin. Han tillhör jättesläktet. Han är avlad av Loke och Angerboda. Hans syskon är Hel, Fenrisulven och Narfe. Den kallas också Jordens band.
Ormen ligger i världshavet efter att ha blivit ditkastad av Oden. Oden hade låtit Lokes barn bo i Asgård, men då Midgård blivit alldeles för stor fann han det nödvändigt att göra sig av med ormen. Midgårdsormen är nämligen så lång att han kan slingra sig om Midgård och bita sig själv i svansen.
Midgårdsormen möter åskguden Tor två gånger. Den första då Tor, Loke och Tjalve besöker Utgård. Då får tor lyfta en av jättarnas katt, som visar sig vara Midgårdsormen. Den andra gången ror Tor ut på havet i sällskap av jätten Hymer. Tor har då agnat med Hymers tjurs huvud, och då Midgårdsormen dyker upp ur djupet ämnar Tor dräpa honom med Mjölner. Men Hymer skär av metreven innan Tor hinner dräpa ormen. Tor blir så vred att han slår ihjäl jätten i stället. I Ragnarök tar Tor och Midgårdsormen död på varandra. Tor dödar ormen, men hinner inte ta mer än nio fjät innan ormens giftiga etter tar död på honom.
