Marion Gräfin Dönhoff

Wikipedia

Marion Hedda Ilse Gräfin Dönhoff, född 2 december 1909 på Schloss Friedrichstein i Ostpreussen, död 11 mars 2002 på Schloss Crottorf vid Friesenhagen, Altenkirchen, Rheinland-Pfalz, tysk grevinna och journalist

Marion Gräfin Dönhoff, var en av de mest inflytelserika journalisterna och tidningsutgivarna i Tyskland under efterkrigstiden genom Die Zeit.

[redigera] Biografi

Marion Gräfin Dönhoff föddes som det yngsta av sju barn. Hennes mor var Maria Gräfin Dönhoff, född von Lepel (1869-1940) och hennes far August Graf Dönhoff (1845-1920). Hon växte upp på familjens slott Friedrichstein 20 km öster om Königsberg. Hennes syster Christa dog 1924 i barnsäng och hennes bror Heinrich stupade vid fronten 1942. En syster som hade Downs syndrom avled i början av 1960-talet. Hon överlevde som genom ett under en bilolycka som barn. 1928 tog hon studenten i Potsdam och började 1931 studera ekonomi i Frankfurt am Main. Efter nazisternas maktövertagande flyttade hon till Basel där han promoverade 1935. Hon förvaltade sedan fram till krigsslutet 1945 familjens ostpreussiska gods Friedrichstein och Quittainen.

Under nazisternas styre stod hon i kontakt med medlemmar ur Kreisauer Kreis och var indirekt med i förberedelserna till 20 juli-attentatet. Hon flydde med häst från de framryckade ryska trupperna i januari 1945 till Westfalen. 1946 började hon skriva för Die Zeit i Hamburg. 1952 blev hon chef för politikdelen. 1954 lämnade hon i protest tillfälligt Die Zeit och flyttade till London och Observers söndagsupplaga. Donhöff kom efter sin comeback att leda in tidningen på en liberal kurs där hon kritiserade den rådande västtyska östpolitiken. Willy Brandt nyaOstpolitik kom i slutet av 1960-talet.

1968 blev Dönhoff Die Zeits chefredaktör fram till 1972. 1973 blev hon medlem i kretsen av tidningens ansvariga utgivare till vilka hon hörde fram till sin död 2002. Dönhoff som stammar från en ostpreussisk adelsfamilj förordade en aktiv politik med östblocket men höll samtidigt minnet av den förlorade hembygden vid liv. Hon gav ut bestsellers som "Eine Kindheit in Ostpreußen" (1962) och "Namen die keiner mehr nennt: Ostpreußen. Menschen und Geschichte". Hon mottog 1971 Friedenspreis des Deutschen Buchhandels för sitt arbete för försoning mellan Tyskland och de östeuropeiska länderna.