Magnetfält

Wikipedia

Magnetfält är vektorfält som inom den klassiska fysiken beskrivs (tillsammans med det elektriska fältet) av Maxwells elektromagnetiska ekvationer. Maxwellekvationerna beskriver hur ett magnetfält skapas av laddningar i rörelse (elektrisk ström). Man kan visa med hjälp av en kompass att en likström genom en elektrisk ledare (kabel) ger upphov till ett magnetfält. En kraft påverkar kompassvisaren när det är ström. Magnetfältlinjerna (tänkta linjer i rummet där magnetfältstyrkan är konstant) är alltid slutna i sig själv (i motsats till elektriska fältlinjer som alltid slutar på en laddning). Detta kallas för dipolfält.

Magnetfält går också ut från elementarpartiklar såsom elektroner. Deras magnetfält är förknippat med kvanttalet spinn som ursprungligt tillskrevs elektronens egenrotation. Ferromagnetism som är grunden för till exempel kylskåpsmagneter är en kvantmekanisk effekt som beror av elektronernas spinn. Således måste man alltså skjilja mellan dessa två olika ursprung till magnetfält: laddning i rörelse, respektive elektronspinnets magnetfält.

Ett yttre magnetfält påverkar elektronerna i materia. Detta leder i sin tur att det ursprungliga fältet ändrar form och styrka. Man skiljer därför mellan det opåverkade B-fältet (magnetiskt flöde) och H-fältet (magnetisk fältstyrka) som uppstår som en sammansättning av alla magnetfältkomponenter i materian.