Limhamns kalkbrott

Wikipedia

Limhamns kalkbrott är ett av norra Europas största dagbrott. Det är 1.600 meter långt och 800 meter brett med ett djup på 60 meter. Kalkbrottet ligger mellan Yttre och Inre ringvägen, i stadsdelen Limhamn-Bunkeflo, Malmö.

Kalkstenen i brottet är av två sorter. Överst ett 15 meter tjockt lager Köpenhamnskalksten och därunder Limhamnskalksten. Lagren i botten bildades i ett tropiskt hav för 60 miljoner år sedan. I stenen finns fossil av korall, sjöborrar, krokodiler och hajtänder.

Dagbrottet invigdes 1886, men kalkbrytning förekom i Limhamn redan på 1600-talet. Brottet drevs av en rad olika bolag, bland annat Annetorps Kalkbruk, Skånska Cement och Scancem. Brytningen av kalksten skedde till en början för hand, men en bit in på 1900-talet börjde man använda dynamit och maskiner. Kalkstenen transporterades med järnväg till cementfabriken i Limhamns hamn. På grund av damm och grannarnas klagande byggde man en tunnel mellan kalkbrottet och cementfabriken, cirka två kilometer lång. Tunneln invigdes av Tage Erlander 1968 men det skulle dröja endast tio år innan cementtillverkningen upphörde liksom behovet av tunneln. Verksamheten i själva kalkbrottet upphörde 1993, den sista kalken bortforslades ett år senare.

Nu ägs brottet av Heidelberg Cement, som har styckat av och sålt delar av området närmast kalkbrottet till HSB och NCC. Det finns planer på att bebygga brottet, men planeringen har ännu inte kommit så långt. Ett hinder för planeringen är att östra delen av brottet naturskyddsförklarats av Länsstyrelsen vilket innebär en sådan fredning att den ej får bebyggas.

[redigera] Kuriosa

Den enorma Kristus-statyn i Rio de Janeiro lär vara gjord av cement från Limhamns kalkbrott och kallas därför för "Limhamns-Jesus".