Leonora Christina

Wikipedia

Leonora Christina, Leonora Christina Ulfeldt, född 8 juli 1621, död 16 mars 1698, dansk prinsessa. Dotter till Kristian IV av Danmark och Kirsten Munk. Grevinna av Slesvig-Holstein. Gift 9 oktober 1636 med sedermera riksgreven och rikshovmästaren Corfitz Ulfeldt.

Leonora Christina blev fram till sex års ålder uppfostrad hos mormodern Ellen Marsvin, därefter huvudsakligen på Fredriksborg. Trolovad med Corfitz Ulfeldt vid nio års ålder. Hon hade sitt konstnärliga anlag för målning, teckning, musik och litterär uttrycksförmåga i arv från fadern; bosatt på Elmelunde (eller Stegehus, som Corfitz Ulfeldt då hade i förläning)på Møn 1636-1637.

Som ståthållare i Köpenhamn bodde Corfitz Ulfeldt på sin gård i Løvstræde där Gråbrödratorget ligger idag. Leonora Christina följde med Ulfeldt till Holland och Frankrike 1646-47.

Efter Kristian IV:s död kom motsättningarna med Fredrik III och drottningen Sophie Amalie i dagen och Leonora flydde med Corfitz Ulfeldt till Sverige 1651 och stannade i Stockholm 1652-54.

Hon flyttade därefter till slottet Barth i Pommern (1655-57). Leonora Christina reste 1656 till Danmark för att söka försoning med Fredrik III, men stoppades i Korsør och blev utvisad.

Därefter följde hon med Corfitz Ulfeldt, då han slöt sig till svenskarna och med dem tågade in i Danmark 1657.

Hon fick överta försvaret av Ulfeldt, då denne inför en svensk kommissionsdomstol anklagades för förräderi 1659 och efter ett slaganfall hade mist talförmågan. Båda arresterades av Fredrik III i Köpenhamn 1660 och fängslades under 17 månader i Hammershus på Bornholm. Därifrån försökte de på ett dramatiskt sätt att fly, genom att fira sig ned från ett avträde i slottsmuren men blev upptäckta. 1661 släpptes de slutligen mot att de gjorde avkall på sina fordringar (Ulfeldt var en av kungens stora långivare) och på lejonparten av sina egendomar. De flyttade till Ellensborg (nuvarande Holckenhavn på Fyn. Leonora följde med Corfitz Ulfeldt till Nederländerna 1662 och därifrån reste hon till London 1663 för att driva in ett gammalt tillgodohavande hos kung Karl II.

Fredrik III begärde henne utlämnad som Ulfeldts medskyldige till högförräderi, varför hon blev arresterad och skickad till Köpenhamn, där hon blev satt i Blåtorn på Köpenhamns slott. Hon nekade till att känna till Corfitz Ulfeldts förrädiska handlingar, men hölls fängslad i Blåtorn under mer än 21 år. Det var här hon 1673-74 började sin berömda självbiografi, Jämmersminne, vilken senare skrevs färdig och bearbetades, som en skildring av fängelselivet ställd till hennes barn.

Då drottningen Sophie Amalie hade dött, blev Leonora Christina frisläppt 1685, och efter att en kort tid ha bott i Husum vid Köpenhamn, flyttade hon till Birgittinerordens kloster i Maribo, som hade lagts ner av Kristian IV 1621 och därför var ganska förfallet.

Leonora Christina Ulfeldt ligger begraven i Maribo Domkyrka.