Lagprövningsrätt
Wikipedia
Lagprövningsrätt innebär i Sverige att domstolar har rätt att åsidosätta lagar som "uppenbart" strider mot grundlagen. Det finns principiellt två huvudtyper av lagprövning: abstrakt och konkret.
- Abstrakt lagprövning innebär att en domstol tar ställning till en lags grundlagsenlighet i sig själv utan att lagen behöver ha tillämpats. Effekten om lagen anses strida mot grundlag är att den underkänns och inte längre kan tillämpas.
- Konkret lagprövning tar sikte på lagens tillämpning i ett enskilt fall. Effekten blir inte att lagen upphävs utan endast att den inte tillämpas i det enskilda fallet, och vidare i liknande fall, där det första fallet kan åberopas som prejudikat.
I Sverige tillämpar domstolarna i enlighet med sitt rättsdogmatiska arbetssätt endast konkret lagprövning. Den regleras i regeringsformens 11 kap 14 § som infördes 1979. Stadgandet gäller inte endast lagar utan även andra typer av författningar såsom förordningar och kommunala föreskrifter. Lagprövning har i Sverige ansetts som kontroversiell, eftersom det kan ses som en risk att domstolar inkräktar på politikens område (jfr folksuveränitetsprincipen).
Inom juridiken används också termen normprövning, eftersom lagprövningen egentligen har innebörden att domstolar prövar viss norms (myndighets riktlinje, kommunal föreskrift, lag), inte bara lags, förenlighet med överordnade normer (grundlag, lagar, förordningar).
Lagprövningsrätt kallas med en engelsk term för judicial review. Det svenska lagrådet har att uttala sig om regeringens tilltänkta propositioner till riksdagen och det kan med en engelsk term kallas för judicial preview. Alternativt kan lagrådets funktion ses som en variant av abstrakt lagprövning.
