Långbensgroda

Wikipedia

?Långbensgroda Status i världen: Livskraftig (lc)^[1] Status i Sverige: Sårbar^[2]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Klass:	Groddjur Amphibia
Ordning:	Stjärtlösa groddjur Anura
Familj:	Äkta grodor Ranidae
Släkte:	Grodor Rana
Art:	Långbensgroda R. dalmatina
Vetenskapligt namn
§Rana dalmatina Auktor: Bonaparte, 1840


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Långbensgroda, (Rana dalmatina), är en grodart i släktet Rana.

[redigera] Utseende

Arten är en så kallad brun groda, och liknar åkergroda och vanlig groda till förväxling. Som hos de andra bruna groderna är den färgad i varierande toner av brunt på ryggen. Buksidan är gul till rent vit. Det säkraste kännetecknen är, att hälleden på en vuxen individ når framför nosen om bakbenet vänds framåt längs kroppen, samt att den har rikligt med röda knottror på bakfötternas undersidor.

Den kan bli maximalt 9 cm lång, i norra Europa vanligtvis mindre.

[redigera] Vanor

Utanför parningstiden vistas ofta långbensgrodan långt från vatten, gärna bland gräs och fuktiga marker i eller nära lövskogar. Speciellt i Skåne är den starkt bunden till bokskog. Den är skygg och rör sig normalt med små hopp. Vid fara kan den dock utnyttja sina långa bakben till fullo; den kan hoppa upptill 2 meter i ett hopp.

Långbensgrodan lever på insekter, daggmaskar, sniglar och andra smådjur. Likt åkergrodan kan den fånga flygande insekter. Övervintringen sker i jordhålor eller, mindre vanligt, i sjöar och bäckar.

[redigera] Utbredning

Långbensgrodan är en sydeuropeisk art, som främst lever i Sydfrankrike, sydligaste Mellaneuropa, Italien och på Balkan. Förekosterna i Nordtyskland och sydligaste Skandinavien betraktas som en värmerelikt. I Sverige finns den vid Kiviksområdet i östra Skåne, Blekinge, en lokal nära Kalmar och på Öland.