Kvarteret Skatan

Wikipedia

Kvarteret Skatan är en svensk humorserie innehållande diverse korta sketcher baserade på återkommande karaktärer, i fristående halvtimmeslånga avsnitt. De olika karaktärerna i serien talar olika dialekter. Ett undantag är Johans karaktärer, som alla talar skånska. Serien utspelar sig i en vintrig och dyster förortsmiljö utanför Stockholm, (utomhusmiljöerna spelades in i stadsdelen Näset.)

SVT sände säsong ett våren 2003, med premiär 17 april, och den senast säsongen (säsong två) 2004. Enligt baksidan på fodralet till "Kvarteret Skatan - det bästa ur andra säsongen"-DVD:n sågs varje avsnitt ur säsong två av en miljon tittare.

2004 släpptes två olika DVD-skivor med det bästa ur respektive säsong. Den första heter "Kvarteret Skatan - det bästa ur första säsongen" och har en speltid på 72 minuter. Andra skivan heter "Kvarteret Skatan - det bästa ur andra säsongen" och har en speltid på 163 minuter.

En ny omgång program spelades in våren 2006. Första avsnittet sändes den 2 september 2006. Den skiljer sig från de tidigare eftersom sketchformatet ersatts av fristående avsnitt. sammanhängande episoder kring de två paren Kristina/Ulf och Frida/Magnus och deras singelkompis, Jenny.

[redigera] Återkommande figurer

Fienderna Paul och Tord på kontoret - (David Batra och Johan Glans)
Kåta Gun - (Anna Blomberg)
Carita och Per-Arne i husvagnen - (Anna Blomberg och Mikael Syrén)
Bror, den fumlige galleristen - (Johan Glans)
Paren som alltid trasslar till det vid de återkommande parmiddagarna:
- Kristina och Ulf - (Anna Blomberg och David Batra)
- Frida och Magnus - (Vanna Rosenberg och Johan Glans)
- Jenny med skiftande killar - (Rachel Mohlin).
Talibanerna Conny och Britt - (David Batra och Anna Blomberg)
Peter, den tyslåtna tatueraren och Dessie. - (? och Rachel Mohlin).
Gert, udda och mystisk karaktär som troligen är hemlös. - ((David Batra)
Den klantige bartendern - (David Batra)
Det lesbiska paret Rebecka (kallas för Robin) och Leon - (Anna Blomberg) och (Rachel Mohlin)
Svenne - den som alltid vill bråka (Johan Glans)