Karl Gjellerup

Wikipedia

Karl Gjellerup (Karl Adolf Gjellerup), född 2 juni 1857 i Roholte, död 11 oktober 1919i Klotzsche nära Dresden Tyskland, dansk författare.

Han tog 1878 teologi examen, även om han redan då var fritänkare. Gjellerup debuterade som författare samma år med en tendentiös nutidsberättelse, En Idealist som följdes av den likaledes mot teologin riktade Det unge Danmark (1879) och den opolemiska Antigonos (1880). Han avvek dock snart från att vara radikal samhällskritiker och slog isttället in på en idealistisk linje med inslag av klassicism. Senare blev han, via Arthur Schopenhauer, inspirerad av indisk filosofi och buddhism.

Gjellerup var delvis en vetenskapsman; hans beläsenhet i olika litteraturer är djup och omfattande, och hans mångsidiga vetande har satt sin prägel på hans författarskap. Detta är stundom kyligare i tonen och bundet vid en alltför framträdande reflektion, som ej smält i känsla.

1917 erhöll han tillsammans med landsmannen Henrik Pontoppidan nobelpriset i litteratur

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)