Justitieombudsmannen

Wikipedia

Justitieombudsmannen (JO, officiellt Riksdagens ombudsmän), titel på (numera 4) ämbetsinnehavare och deras kansli. JO, som inrättades 1809 som ombudsman för riksdagen på samma sätt som justitiekanslern då redan i närmare 100 år varit regeringens ombudsman, skulle ha som sin huvuduppgift att fullgöra en laglighetsövervakning av myndigheterna i riket. JO inrättades ursprungligen som ett åklagarämbete.

JO:s emblem

Innehåll

1 Verksamhet

[redigera] Verksamhet

JO-ämbetet är opolitiskt och utgör en av komponenterna av riksdagens kontrollmakt. Ämbetet har till funktion att skydda den enskilde mot myndighetsövergrepp och förhindra maktmissbruk av tjänstemän. Till JO skriver allmänheten för att klaga på hur de blivit behandlade av myndigheter och dess befattningshavare, vilket är ämbetets huvudsakliga arbetsområde. Om dessa JO-anmälningar är anonyma kan inte frågan behandlas, men kan i så fall leda till att JO tar ett initiativ. Om JO finner att klagan har rättslig eller etisk grund, kan JO göra en erinran, och klaga på den befattningshavare eller myndighet som brutit mot lagen eller misskött sitt arbete på annat sätt.

JO är även den ende som har makt att väcka åtal mot tjänstemän vid myndigheter, så till vida brottet begåtts i tjänsten och det inte är fråga om brott mot tryckfriheten eller yttrandefriheten. Detta gäller även om Konstitutionsutskottet funnit att ett statsråd bör bli åtalat för tjänstefel; det är JO som väcker åtalan då. Från att ursprungligen ha haft åklagarrollen som det primära, har JO alltmera kommit att få en rådgivande och tillrättavisande funktion. I denna roll har massmedierna en betydelsefull roll genom att uppmärksamma mål.

JO gör även inspektioner av myndigheter löpande, och om frågor som dykt upp inte kunnat lösas, kan JO ta ett så kallat initiativ vilket innebär att ärendet behandlas på JO. Per år tas omkring 100 initiativ. Dessa inspektioner kan även leda till att JO finner det nödvändigt att regeringen och riksdagen gör en lagändring, vilket JO i så fall gör en framställan om. JO kan likaledes föreslå lagändringar av andra skäl, om ärendet faller inom dess verksamhetsområde. Ämbetet yttrar sig vidare över flera lagstiftningsremisser per år.

JO:s verksamhetsområde är de svenska myndigheterna, inte att försvara de svenska medborgarna. Därför behöver inte de klagande vara svenska medborgare. Det kommer in ungefär 5000 anmälningar per år, av vilka 60% leder till utredning.

[redigera] Rättslig grund

Tillsättning till ombudsman sker vart fjärde år genom val i riksdagen. I regel är justitieombudsmännen jurister. Idag finns fyra justitieombudsmän, varav en är chefsjustitieombudsman. De har var och en sitt ansvarsområde.

Ämbetet regleras numera av Regeringsformen 12 kap. 6 och 8 §§, Riksdagsordningen 8 kap. 11 § och 9 kap. 8 §, Lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän ("JO-instruktionen"), Arbetsordning för riksdagens ombudsmannaexpedition, och 11 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100).

[redigera] Internationellt

Även Finlands riksdag har justitieombudsmän.

[redigera] Historia

Ombudsmannen för Riksens ständer instiftades i 1809 års regeringsform, 96-102 §§. Den förste som innehade ämbetet var friherre Lars August Mannerheim (1749-1835). Efter en förändring i Instruktionen för riksdagens Justitieombudsman 1941 inrättades en post som ställföreträdare. (se SFS 1941:140, 21§). Denne skulle rycka in när den ordinarie JO hade semester eller var upptagen med ett tidskrävande fall. Före 1941 fanns endast en suppleant angiven för justitieombudsmannen.

I samband med reformen 1968, då ämbetet slogs samman med Militieombudsmannen utökades antalet JO till tre och antalet stf till två (se SFS 1967:928, 4-5§§). Slutligen ändrades ämbetet åter 1976. I den nya Riksdagsordningen angavs antalet till fyra, utan några ställföreträdare (se SFS 1975:1056 och riksdagsordningen 8 kap, 10§). Ämbetet som ställföreträdande justitieombudsman återinrättades 1995. Antalet ställföreträdare kan vara en eller flera (SFS 1995:404). Idag (2005) är antalet ställföreträdare två.