Jim Crow-lagar

Wikipedia

Jim Crow-lagar, lagstiftning i USA från omkring 1890, vilken var avsedd upprätthålla segregationen mellan raserna. Sådana lagar kunde vara av ordningskaraktär, som förbud för svarta att använda samma dricksvattenfontäner och bussar som vita, men även av politisk karaktär, som att avkräva den som ville rösta en särskild valskatt, eller också ett rösträttsprov. Effekten av Jim Crow-lagarna uppskattas bl.a. ha lett till att av 181 471 svarta vuxna män i Alabama 1900 endast 3 000 var upptagna i röstlängden.

En Jim Crow-lag underkändes första gången i domstol, när USA:s högsta domstol 1915 i målet Guinn mot Förenta Staterna (mål nr 238 US 347) underkände en lag i Oklahoma vilken helt nekade rösträtt för vissa medborgare. I målet Buchanan mot Warley (245 US 60) bestämde högsta domstolen att lagen i Kentucky inte fick kräva segregation i boendet. Den epokgörande domen 1954 i målet Brown mot skolnämnden i Topeka (347 US 483) underkände separata allmänna skolor efter rasgränserna, och begreppet Jim Crow-lagar var i praktiken dött i och med denna dom.