Erik Axelsson (Tott)

Wikipedia

Erik Axelsson till Lagnö (Södermanland), riksråd, riksföreståndare 1457 och 1466-67. Född ca 1415 i Danmark, död 1481 på Viborgs slott. Son till Axel Pedersson (Tott) och Ingeborg Ivarsdotter.

var sedan 1449 svenskt riksråd
Tjänstgjorde som ung i Karl Knutsson (Bonde)s tjänst.
Under 1457 emot Karl Knutsson
Medverkade 1467 till Karl Knutsson (Bonde) tredje kungaval.
köpte Tyska Ordens egendomar i Sverige år 1467, däribland Årsta slott.
Länshavare över Finland
Initierade till byggnation av gränsfästet Olofsborg i Nyslott, Finland på 1470-talet.

Erik Axelsson kom som ung till Sverige, och åtnjöt förtroende hos konung Karl Knutsson (Bonde), av vilken han i förläning erhöll Åbo län 1450 och kort därefter i stället Nyköpings län.

Han glömde likväl sin tacksamhetsskuld och övergick till det danska partiet. Då han förvärvät stort inflytande, utsågs han vid Karl Knutssons avsättning 1457 till riksföreståndare jämte ärkebiskop Jöns Bengtsson, men beklädde detta ämbete endast en kortare tid. Han utbytte det samma år mot hovmästarevärdigheten, som han sedan innehade under Kristian I, vilken även anförtrodde honom Viborgs län i Finland 1457 och Tavastehus län 1462.

När Kristian störtades 1464, fortfor Erik att tillhöra unionspartiet och bidrog i väsentlig mån till Karl Knutssons tronavsägelse 1465. Äregirig, som han var, blev han emellertid snart avundsjuk över ärkebiskopens maktställning och sökte då - i likhet med brodern Ivar - öka sitt inflytande genom att knyta närmare släktförbindelser med de svenska stormännen.

Sedan han i september 1466 firat bröllop med en dotter till Gustav Algotsson Sture, utsågo de vid festen närvarande rådsherrarna honom åter till riksföreståndare och tvang därefter Jöns Bengtsson att till honom överlämna riksföreståndarskapet, som han innehade från oktober 1466 till november 1467. Hans styrelsetid blev emellertid högst orolig. I början sökte han hålla en medelväg mellan partierna, men när fiendskap uppstått mellan hans bröder i Danmark och Kristian I, övergick han till Karl Knutsson (Bonde)s parti, var dock nära att duka under i striden, men räddades genom sin broder Ivars ingripande. Då han likväl på grund av sin utländska börd och sin länge tvetydiga hållning icke lyckades vinna svenska allmogens förtroende, främjade han Karl Knutssons återkallande. Vid dennes ankomst till Stockholm i nov. 1467 nedlade Erik sitt ämbete och begav sig till Finland, där han innehade stora områden (från Nyköpings län synes han ha afstått 1470) och där han sedan nästan ständigt vistades, mycket upptagen av oroligheter på ryska gränsen. Till landets skydd anlade han 1475 fästningen Olofsborg, sedermera kallad Nyslott.

Gift med Bengta Mattsdotter (Lillie), död 1452, och med Elin Gustavsdotter (Sture).