Elektrisk ström
Wikipedia
Elektrisk ström uppstår då laddade partiklar förflyttas. Ström definieras som laddning per tidsenhet (dq/dt). De rörliga laddade partiklarna är vanligtvis elektroner men även joniserade partiklar kan utgöra rörliga laddningsbärare. För halvledare talar man om "hål" som förflyttar sig, det vill säga fasta atomer i kristallgittret som mer eller mindre tillfälligt förlorar en elektron, ofta till någon grannatom. Resultatet blir en okompenserad proton tillhörande atomkärnan, det vill säga en positiv nettoladdning för atomen. Strömmens riktning är från pluspolen av en strömkälla till minuspolen, det vill säga elektronens motsatta riktning.
SI-enheten för strömstyrka är ampere med symbolen A, och är en av de sju grundenheterna. I fysikaliska formler används symbolen I (ty. Intensitet 'styrka', 'intensitet') för elektrisk ström.
Ur enheterna för längd, tid och massa kan effekt härledas; spänning kan sedan härledas ur effektlagen effekt = spänning * strömstyrka. Därefter kan alla andra elektromagnetiska enheter härledas.
