Egil Skallagrimssons saga
Wikipedia
Egil Skallagrimssons saga är en av Snorre Sturlassons sagor.
Sagan har getts ut i bokform 1976, översatt till engelska. Då med ISBN 0140443215. Det finns i denna berättelse en rörande historia om hur dikten kom till som ett sorgearbete. Egil befann sig i en djup och förlamande depression. Han tappade livslusten, vägrade äta och dricka och låste in sig för att dö. Hans älsklingsdotter lockade honom då att formulera några diktstrofer, fadern greps av sina gena ord och minnen steg fram. Dikten blev ett sorgearbete och en väg åter till livet. Det är denna mycket personliga dikt, som gör honom unik bland skaldedikterna. Sina djupare känslor anstod det annars inte en diktare att visa upp. Men den gamle tvärviggen var också elak och tjurig, berättar Snorre (Snorre Sturlasson). När han av någon anledning blev förbannad på sina arvingar drog han ut i skogen och grävde ned sina dignande kistor med silver så att ingen kunde hitta dem. Efter sin död hyllades gubben följdriktigt av de efterlevande på ett något ovanligt vis. Hans skalle sattes upp på en stång vid kyrkan, så att alla kunde betrakta dess storlek - och hårdhet.
