Edvard Fortunatus av Baden
Wikipedia
Edvard Fortunatus av Baden, markgreve av Baden-Rodemachern. Född 17 september 1565 på slottet Kastellaun i Sponheim, död 18 juni 1600. Son till Kristoffer av Baden-Rodemachern och Cecilia Vasa.
Sitt namn fick han av drottning Elisabet, som bar honom till dopet. Vid faderns död 1575 blev han markgreve av Baden-Rodemachern, och fick sin förmyndares, hertig Vilhelm V av Bayern, agerande en katolsk uppfostran. 1584 gick han så över till katolicismen. 1587 besökte han sina släktingar i Sverige, åtföljde samma år kung Sigismund till Polen och blev av honom 1588 utsedd till chef för Polens tullar och bergverk. Samma år ärvde han Baden-Badens område. Sina besittningar vanvårdade han emellertid och inkomsterna därifrån slösade han bort på dyrbara resor. 1594 besatte därför en släkting, Ernst Fredrik av Baden-Durlach, hela Baden-Baden för att rädda landet från pantsättning. Edvard bodde därefter mest i Bryssel. Han sändes 1597 på uppdrag av Spaniens regering till Tyskland för att värva soldater. 1598 åtföljde han sin kusin, Sigismund, på dennes härjningar i Sverige och omtalas såsom närvarande i träffningen vid Stegeborg och Stångebro slag. Sina sista år var han ett redskap i jesuiternas händer; hans död förorsakades av ett fall utför en stentrappa, enligt uppgift under rusets inflytande.
[redigera] Familj
Gift 13 mars 1591 i Bryssel med baronessan Maria von Eicken (1569(?)-21 april 1636) och fick med henne barnen
- Anna Maria Lukretia, 1592-1654
- Wilhelm I av Baden, 1593-1677
- Hermann Fortunatus, 1595-1665
- Albrekt Karl, 1598-1626
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
