Edmund Randolph

Wikipedia

Edmund Jennings Randolph, född den 10 augusti 1753 i Williamsburg, Virginia, död den 12 september 1813 i Millwood, Virginia, var amerikansk politiker.

Han studerade vid College of William and Mary. Sedan läste han juridik, som han undervisades i av fadern John Randolph och farbrodern Peyton Randolph.

Fadern John Randolph var lojalist och åkte till Skottland när den amerikanska revolutionen verkade oundviklig. Edmund Randolph däremot blev kvar i Amerika och gick med i den kontintentala armén som adjutant till George Washington. När farbrodern Peyton Randolph avled 1775, återvände Edmund till Virginia för arvskiftet. Han blev senare borgmästare av hemstaden Williamsburg, något som även fadern hade varit. Han valdes som delegat till Kontinentala kongressen 1779. Där var han i tre år och samtidigt arbetade han som advokat, bl.a. för George Washington.

Han var guvernör av Virginia 1786-1788. 1787 var han delegat till konstitutionskonventet i Philadelphia, där USA:s konstitution i sin ursprungliga form antogs. Där underteckande han inte det antagna dokumentet. I stället hade han introducerat den sk. Virginiaplanen, som han trodde skulle leda till en bättre maktfördelning. Det följande året var han ändå en anhängare av ratificeringen av konstitutionen, något som han ansåg att hade blivit en nödvändighet.

Som justitieminister i USA:s första kabinett var han en neutral förmedlande kraft som balanserade i fejden mellan Thomas Jefferson och Alexander Hamilton. När han efterträdde Jefferson som utrikesminister, försökte han på samma sätt balansera mellan Frankrike och Storbritannien, något som ingendera makten uppskattade.

Företrädare: (ingen)

USA:s justitieminister 1789–1794

Efterträdare: William Bradford

Företrädare: Thomas Jefferson

USA:s utrikesminister 1794–1795

Efterträdare: Timothy Pickering