Domherre
Wikipedia
| ?Domherre | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Finkar Fringillidae |
| Släkte: | Domherrar Pyrrhula |
| Art: | Domherre P. pyrrhula |
|
|
|
| §Pyrrhula pyrrhula Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Domherre (Pyrrhula pyrrhula) är en stor och kraftig fink.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Domherren är förhållandevis stor och robust byggd. Huvudets översida, vingarna och stjärten är svart med blå metallglans. Den har ett vitt tvärband över vingen, grå rygg samt vit undergump. Den utfärgade hanen är färgad i rött på huvudets sidor och på bröstet, medan honan är blekare i färgerna, gråbrunt nästan med dragning åt lila. Näbben är kort och tjock med kraftigt välvd övernäbb.
Längden är ungefär 17 cm, vingspannet 22-29 cm. Den väger ungefär 21-27 gram.[1]
[redigera] Läte
Locklätet som sjungs av flygande och sittande fåglar är ett karakteristiskt visslande. Den visslande sången, som hörs från både honan och hanen, är uppblandad av knirkande och klagande toner.
[redigera] Utbredning och biotop
Domherren finns i flera underarter i ett stort utbredningsområde, som omfattar stora delar av Europa, Främre Asien, Sibirien och Östasien.[2] I Skandinavien är den en utbredd och allmän häckfågel.
Fågeln finns i barr- och blandskog, gärna på fuktig grund med rik undervegetation. Den kan även förekomma i stora parker och trädgårdar. På vintern förekommer den ofta nära bebyggelse.[1]
[redigera] Domherren i Sverige
I Sverige ses domherren mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelborden. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern, men vissa år är det många som flyttar till Danmark och Mellaneuropa.
Beståndet i Sverige uppskattas till 250 000 - 500 000 par.[3]
[redigera] Levnadssätt
Med sin tjocka näbb specialiserar den sig på föda från frön, knoppar, bär[2], bland annat rönnbär, späda blad och en del insekter, samt frusna frukter.
Genom utfodring, till exempel med solroskärnor, vänjer sig domherrar snabbt till mänsklig omgivning. Då de inte försvarar sitt revir väcker de inte uppmärksamhet med sin sång, som är mycket svag och bara är ämnad för partnern. Medan de agerar mycket fördolt under häckningstiden är de lättare att observera under den övriga delen av året. Framför allt på vintern kan man se dem äta knoppar i trädgårdar. Domherrar förflyttar sig oftast i par och endast sällan i grupper.[2]
[redigera] Fortplantning
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i skogsträd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungfåglarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar.[2]
Domherren blir könsmogen vid 1 års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.[1]
[redigera] Källor
- ^ [a b c] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough. (red.). (1986). Fågelliv i Europa. . Översättning: Juhani Vuorinen. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 198. ISBN 91-34-50909-7.
- ^ [a b c d] Gimpel i tyskspråkiga Wikpedia, läst 29 november 2006
- ^ Sveriges Ornitologiska Förening
