Dolk

Wikipedia

Dolk är ett kort, symmetriskt, vanligen tvåeggat stötvapen som först tillverkades av horn, ben eller flinta och senare av koppar, brons eller järn. Dolkar av flinta förekom allmänt under senare delen av yngre stenåldern.

Flintdolkarna kunde vara parallellhuggna eller av lansett- eller fiskstjärtsform. De anses representera höjdpunkten inom flinthuggarkonsten.

Många flintdolkar har tillhuggna "gjutsömmar" som kan betyda att hantverkarna hade metalldolkar från uneticekulturen i mellaneuropa som förebild. I slutet av yngre bronsåldern övertog svärdet helt dolkens roll som personligt vapen.

I modern tid är dolk ett kort blankvapen avsedd att användas enbart för stöt. Klingan är av stål och vanligen rak och tveeggad. Handtaget (fästet) är försett med parerstång.

Dolken blir ofta förväxlad med kniven, folk tror att det är samma sak. Det är dock så att skillnaden ligger i handtaget. En dolk har ett handtag som ligger rätt utefter bladet, vilket gör den till ett utmärkt stötvapen. En kniv däremot har handtaget placerad på ett sådant sätt att det utmärker sig mer som skärvapen, men även fungerar att stöta med.