Den stora vreden

Wikipedia

Den stora vreden är en bok av Olof Högberg (fullständigt namn Den stora vreden: Nordsvenska öden ur häfd och sägen) och även en teaterpjäs med manus av Sven Viksten som bygger på boken.

Mytiska figurer såsom Gråe jägarn, årskamrat med gråberget och småfolkets försvarare, har en framträdande plats i boken, men även personer ur överheten (prästerskap och offentlig förvaltning) som i vissa fall funnits i verkligheten. Delvis bygger berättelsen på sägner och berättelser som Högberg hört i sin hembygd, men andelen av verket som är helt egen komposition torde vara mångfalt större. Språket är arkaiserande och egendomligt, med inslag av såväl riktigt gammaldags kanslisvenska som ålderdomliga ord som bevarats i dialekter - ett sådant som Högberg med förtjusning spred är översåte. Verket ansågs inte lättläst.

Olof Högberg fick tidningen Iduns litteraturpris 1905 för ett manuskript betitlat Nordsvenska öden ur hävd och sägen. En kort version på 400 sidor betitlad Den stora vreden gavs ut i början av 1906. Den fullständiga versionen i tre band på totalt 1200 sidor kom ut i slutet av 1906.

Den mycket uppmärksammade teaterpjäsen spelades somrarna 1988 och 1989 av Gävleborgs Folkteater, i regi av Peter Oskarsson - en maratonföreställning, sex timmar lång inklusive mat- och kaffepaus. Föreställningen framfördes i Iggesunds gamla valsverk, och i en gasklocka i Gävle. Den viktiga rollen Gråe jägarn spelades av Rolf Lassgård. Ale Möller var ansvarig för sammanställning av musiken, som till stor del bestod av traditionella folklåtar. Musikgruppen Hedningarna var musiker under föreställningen, och stor del av materialet kom senare att ingå i deras första skiva.