DECT
Wikipedia
Digital Enhanced Cordless Communication, tidigare Digital European Cordless Telephone, DECT. En standard för trådlösa telefoner ifrån det europeiska standardiseringsorganet ETSI och är beskriven i standarden ETS 300.175-x. Första utgåvan är ifrån 1992. DECT har en räckvidd på cirka 50 meter inomhus och 300 meter utomhus. Maximal överföringshastighet av data är 384 kbit/s.
Idag används DECT standarden av flertalet trådlösa telefoner även för hemmabruk. För att utöka interoperabiliteten mellan tillverkare har specificationerna GAP och CAP tagits fram där CAP ger möjlighet för bland annat överlämning mellan basstationer (eng: roaming) och även under pågående samtal (eng: external bearer handover).
[redigera] Teknisk data
- Frekvens 1880 - 1990 MHz (Europa)
- Kanaler: 120 Full duplex
- Duplexmekanism: TDD (eng: Time Division Duplex) med 10ms fönsterstorlek
- Multiplexerinsmekanism: FDMA med tio bärarfrekvenser samt TDMA med 2x 12 platser
- Modulation: Digital GMSK (eng: Gaussian Minimal Shift Keying)
- Uteffekt (Under samtal): 10mW genomsnitt, peak max 250mW
- Talkodning: 32kbit/s ADPCM
- Trafikkapacitet: 10000 Erlang / km2
