Datering
Wikipedia
Datering kan göras med relativa och absoluta metoder.
[redigera] Relativa metoder
- Biostratigrafi - olika fossil förekommer under olika tidsperioder i jordens historia. Genom att analysera vilka fossil som finns i en geologisk avlagring (bergart eller sediment, torv mm) kan man utföra en datering.
- Fynddatering - föremål som (ofta) hittas tillsammans räknas till samma tid.
[redigera] Absoluta metoder
- Radiometrisk datering - med kunskap om radioaktiva isotopers halveringstid kan man på olika sätt datera fynd eller bergarter:
- C14-metoden - genom att mäta förhållandet mellan C12 och C14 i ett föremål kan man beräkna hur länge sedan ett växtmaterial dog. På så sätt kan man tidsbestämma organiska föremål som papper, trä, textilier men också material från djur. Eftersom förhållandet mellan C12 och C14 inte är konstant i atmosfären måste fynden jämföras mot en kalibreringskurva som bland annat baseras på dendrokronologiska bestämningar (årsringar).
- Uran-Bly-metoden utgår från förhållandet mellan U235 och U238 samt dotterisotoperna Pb207 och Pb 206.
- Rubidium–strontium-datering
- Samarium–neodymdatering
- Kalium–argondatering - Osäker eftersom argon är en gas som under vissa förhållanden kan lämna mineralet.
- Fissionsspårsdatering - När uran sönderfaller bildas fissionsspår i mineralet.
- Termoluminiscensdatering används på fynd som värmts upp, t.ex lergods och magma.
- Magnetism - genom magnetismens orientering i ett mineral kan man bestämma vilken rotation jordens magnetfält hade vid tidpunkten.
- Lervarvskronologi används för att tidsbestämma avlagringar från inlandsisen.
- Dendrokronologi - Genom att studera årsringarna i trä kan man datera träföremål. En jämförelse med andra träd med överlappande ålder gör att man vet vilken tid föremålet härstammar.
- Tefrokronologi - Genom skriftliga källor kan man datera olika vulkanutbrott. Vulkanaska kan då jämföras med aska från ett känt vulkanutbrott.
