Catalinaaffären

Wikipedia

Catalinaaffären är benämningen på den diplomatiska kris som utlöstes i juni 1952 då svenska militära flygplan av typen Tp 79 kränkte sovjetiskt luftrum, varvid ett av planen sköts ner av sovjetiskt jaktflyg. Samtliga åtta personer ombord omkom. Under spaningarna efter det saknade Tp 79 skadsköts några dagar senare ett svenskt militärt sjöräddningsflygplan av typen Tp 47 så allvarligt att det tvingades nödlanda. Alla fem besättningsmedlemmarna räddades av ett västtyskt lastfartyg.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Nedskjutningarna 3 Diplomatiskt och politiskt efterspel 4 Återfinnande och bärgning 5 Benämningar på Tp 79 och Tp 47 i media 6 Externa länkar 7 Noter

[redigera] Bakgrund

Tre år tidigare hade Sverige, i strid med den officiellt strikta neutralitetslinjen, ingått ett hemligt avtal med USA. Svenska signalspaningsdata byttes mot amerikansk teknisk utrustning. Flygvapnets Tp 79:or 79001 Hugin och 79002 Munin (uppkallade efter Odens spejande korpar) genomförde regelbundet topphemliga flygningar över Östersjön med amerikansk signalspaningsutrustning ombord.

Huvudsyftet med operationerna var att få fram uppgifter om Sovjetunionens luftförsvar i allmänhet och dess kapacitet att bekämpa amerikanska kärnvapenbestyckade bombflygplan av typ Boeing B-47 Stratojet i synnerhet.^[1]

År 1951 ertappades Sverige med att vid två tillfällen ha kränkt sovjetiskt luftrum. Vid det ena tillfället var ett av planen så nära som 2,5 sjömil (drygt 4,5 km) den baltiska kusten, och regeringen tvingades be om ursäkt på diplomatisk väg.

Under år 1952 steg spänningen ytterligare då Nato-plan upprepade gånger kränkte sovjetiskt luftrum och de svenska flygningarna blev fler. Sovjetisk press började skriva om att Sverige gick Natos ärenden och de drog sig inte för att påminna om det öde som det amerikanska signalspaningsplan som skjutits ner över Östersjön år 1950, hade mött.

[redigera] Nedskjutningarna

Den 13 juni 1952, mitt under en mycket het period i det kalla kriget, försvann flygvapnets Tp 79 Hugin med flypvapennummer 79001 utan att lämna några andra spår än en sönderskjuten räddningsflotte efter sig. Flygplanets position över Östersjön vid försvinnandet var oklart. Sovjetunionen förnekade inblandning i försvinnandet. Representanter för flygvapnet och Sveriges regering hävdade att planets besättning varit ute på en oskyldig navigeringsflygning i utbildningssyfte. Svensk press intog en hård antisovjetisk linje.

Tre dagar senare deltog två svenska militära sjöräddningplan av typ Tp 47 (Catalina) i försöken att lokalisera Tp 79:an. Ett av planen besköts av sovjetiskt jaktflyg och tvingades nödlanda nära det västtyska fraktfartyget Münsterland. Alla fem besättningsmedlemmar i Tp 47:an kunde därvid räddas.

[redigera] Diplomatiskt och politiskt efterspel

Den sovjetiska staten dementerade all kännedom om nedskjutningen av Tp 79:an, trots att svensk militär några dagar efter nedskjutningen fann en livbåt från planet med splitter från ammunition från en MiG-15.

År 1956, då den sovjetiske ledaren Nikita Chrustjev träffade Sveriges statsminister Tage Erlander, erkände Chrustjev att det varit sovjetiska jaktplan som skjutit ner Tp 79:an. Denna information offentliggjordes dock inte för allmänheten eller till de anhöriga till de sammanlagt åtta personer som funnits ombord; tre från Flygvapnet och fem specialister från FRA. De anhöriga svävade i total ovisshet om männens öde. Först 1991 offentliggjorde Ryssland officiellt att planet hade skjutits ner av ett sovjetiskt jaktflygplan av typen MiG-15.

[redigera] Återfinnande och bärgning

Den 10 juni 2003 återfann ett privat svenskt företag efter sonarspaning den nedskjutna Tp 79:an på 120 meters djup, 55 kilometer öster om Fårö, på internationellt vatten men i den svenska ekonomiska zonen. Em tid senare fann man även Tp 47:an, på en position 22 kilometer mer ostlig än den rapporterade nedslagsplatsen.

Den svenska Flottan bärgade Tp 79:ans vingar redan under hösten 2003, men vrakets dåliga kondition och de besvärliga väderförhållandena på Östersjön gjorde att lyftet av flygplanskroppen fördröjdes.

Under natten mellan den 18 och 19 mars 2004 lyfte man, under närvaro av press och anhöriga, upp resten av vraket på ubåtsräddningsfaryget HMS Belos däck. Sedan tidigare hade kvarlevorna efter piloten Alvar Älmeberg påträffats och man hoppas nu hitta spår även efter de övriga sju männen. Vid de närmare undersökningar som startats, sedan planet bärgats och transporterats till Berga Örlogsbas, har man nu funnit rester efter minst ytterligare två besättningsmän samt diverse tillhörigheter. Flygplanets kropp uppvisade skotthål efter den sovjetiska beskjutningen.

Skadorna i Tp 79:an flygplanskropp och vingar visar att det blivit nerskjutet av ett MiG-15-jaktplan. Även exakt tidpunkt för nedslaget i vattnet har kunnat konstateras, eftersom klockan i cockpit har stannat på 11.28.40 (svensk tid).

Söndagen den 13 juni 2004, på 52-årsdagen av Tp 79:ans försvinnande genomfördes en minnesceremoni vid örlogsskolorna i Berga. Förutom överbefälhavaren och andra representanter för försvaret deltog försvarsminister Leni Björklund, Anders Jallai som återfann flygplanet 2003 och anhöriga till besättningen på Tp 79:an. Vid cerimonien tilldelades besättningen postumt försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld.^[2]

[redigera] Benämningar på Tp 79 och Tp 47 i media

Flygplanet Tp 79 har i media kallats för "DC-3:an" och Tp 47 har kallats "Catalinan" efter flygplansmodellernas ursprungliga namn.

[redigera] Externa länkar

• "DC 3:ans saknade kan ha bärgats", SvD 10 april 2006
• Catalinaaffären - en fallstudie av Ingemar Wiklund. Förlag 1987. Göteborgsposten 30/7 2003.

[redigera] Noter

1. ^ Källa: Utdrag ur boken Bortom horisonten av Lennart Andersson och Leif Hellström utgiven av Freddy Stenboms förlag. Utdraget från Allt om Hobbys webbplats.
2. ^ Källa: Notis på försvarets webbplats