Blåkråka

Wikipedia

?Blåkråka Status i världen: Missgynnad^[1] Status i Sverige: Försvunnen^[2]
Till vänster ungfågel, till höger adult
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Praktfåglar Coraciiformes
Familj:	Blåkråkor Coraciidae
Släkte:	Coracias
Art:	Blåkråka
Vetenskapligt namn
§Coracias garrulus Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Blåkråkan (Coracias garrulus) är den enda fågelarten i familjen blåkråkor som förekommer i Europa. Den är stor som en kaja, har korta fötter, med fotbenet kortare än mellantån, stort huvud och stor näbb med en hakformig nedböjning på spetsen.

Blåkråkan gör sig lätt bemärkt genom sin omisskännliga färgteckning, en blandning av ljust grönblått, rödbrunt och svart, ovanlig i Norden. Färgteckningen är ännu mer slående när blåkråkan flyger, då de svarta vingfjädrarna sticker fram i det starkt blåa. Den flyger snabbt och kraftfullt. Blåkråkan är dagaktiv och har markanta aktivitetstoppar tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen. Annars sitter den ofta stilla nära sitt bo, i gamla ekar eller aspar, med fri utsikt över äng och mark, eller på gärdesgårdsstörar, där den spejar efter rov. Den huvudsakliga födan är insekter, men den äter även larver, maskar, små grodor och till och med möss.

Blåkråkan för helst ett ensligt liv och förekommer endast parvis eller, en liten tid, i samlad kull. I hål i gamla träd, helst i ek, asp eller bok, bygger den ett enkelt bo, där den lägger 4-6 vita ägg. Ofta övertar den hål efter hackspettar. Ungarna ruvas i cirka 18 dagar, företrädesvis av honan, och blir flygfärdiga efter cirka 30.

Blåkråkan häckar i södra och sydöstra Europa, norra Afrika och västra Asien. Den flyttar i augusti-september för att övervintra i sydligare delar av Afrika, och återkommer i maj eller juni. I Sverige förekom den tidigare mest i de östliga landskapen, norrut så långt eken går (ungefär till Gävle-trakten). I Småland kallades den, enligt Nilsson, "drottning Kerstis kråka", därför att den först i drottning Kristinas tid lär ha visat sig där. Fram till slutet av 1960-talet häckade blåkråkor på Fårö, men därefter har den inte mer häckat i Sverige. Numera är den endast en sällsynt gäst, under perioden 1992-2004 sågs enbart 18 blåkråkor i Sverige.^[2]