Biträdande justitieminister

Wikipedia

Biträdande justitieminister är en vanlig benämning på ett statsråd i det svenska Justitiedepartementet som inte samtidigt är departementschef. När den nya regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 1975 försvann officiellt de så kallade konsultativa statsråden, samtliga ledamöter av regeringen är sedan dess helt enkelt statsråd och de statsråd som inte är departementschefer men knutna till ett departement är ofta biträdande eller ställföreträdande minister för departementets ansvarsområden.

Det statsråd som är biträdande justitieminister kan ha flera olika sakområden i sin portfölj och har beroende på vad dessa frågor har varit kallats energiminister, demokratiminister, förvaltningsminister, integrationsminister, storstadsminister etc. Gemensamt för de flesta av dessa informella titlar är att de inte täcker in hela ministerns verksamhetsområden utan bara en del, oftast det dominerande ansvarsfältet.

Den förste som utnämndes till biträdande statsråd i justitiedepartementet var juristen Carl-Axel Petri som 1979 blev energiminister i den andra Fälldin-regeringen i syfte att lägga den för de borgerliga partierna så besvärliga energipolitiken på ett opolitiskt statsråd.