Betasönderfall
Wikipedia
En atomkärna kan förändra sin karaktäristik genom sönderfall. Det finns två huvudtyper: alfasönderfall och betasönderfall. Betasönderfall kan i sin tur delas in i tre undertyper:
- Betaminus-sönderfall: En neutron i atomkärnan sönderfaller i en elektron, som har såpass hög energi att atomen inte orkar hålla kvar den, en proton som stannar kvar i atomkärnan och i en neutrino (i detta fall en antineutrino).
- Elektron-infångning: En proton "fångar" in en elektron, och bildar en neutron, samtidigt som den sänder ut en neutrino.
- Betaplus-sönderfall: En proton faller sönder i en neutron och en anti-elektron (även kallad positron) och en neutrino.
Vid sönderfallet kan atomkärnan bli exciterad och sänder ut gammastrålning när den tappar energi till sitt grundtillstånd. Vid elektroninfångning förekommer även röntgenstrålning beroende på att ett hål bildas i atomens inre elektronskal, som successivt täpps till av elektroner från de yttre skalen.
Betastrålning som förekommer utanför kroppen är i sig i princip ofarligt för människan som organism. Den har en begränsad räckvidd och stoppas upp av huden. Gammastrålningen som bildas i samband med betasönderfall kan däremot ställa till mycket skada.
