Beggars Banquet
Wikipedia
Beggars Banquet, The Rolling Stones elfte album, släppt i november 1968 på skivbolaget Decca. Albumet släpptes efter äventyret med den psykedeliska musiken på förra albumet Their Satanic Majesties Request. Musiken på Beggars Banquet har återvänt till sitt ursprung och låtarna är återigen blues-inspirerade.
"Symphaty for the Devil" öppnar albumet och denna sataniska låt är troligtvis den kändaste låten från detta album. I låten tar Mick Jagger rollen som djävulen själv och framför en bild från hans sida att se saker och ting. På albumet fanns också en av Stones mest politiska låtar med "Street Fighting Man" en av få från gruppen som smått bojkottades av radio. Dessa två låtar och kanske "Stray Cat Blues" är rak rockmusik, men resten av albumet är blues med rockinslag.
Fodralet till skivan föreställde en smutsig och nerklottrad offentlig toalett och denna bild blev i vissa utgåvor censurerad. På dessa utgåvor är utsidan på albumet helt vit med en smal guldram och albumtiteln och gruppnamnet står med snirklig text på framsidan.
[redigera] Låtar på albumet
- Sympathy for the Devil (Jagger/Richards) 6:18
- No Expectations (Jagger/Richards) 3:56
- Dear Doctor (Jagger/Richards) 3:22
- Parachute Woman (Jagger/Richards) 2:20
- Jigsaw Puzzle (Jagger/Richards) 6:06
- Street Fighting Man (Jagger/Richards) 3:16
- Prodigal Son (Wilkins) 2:52
- Stray Cat Blues (Jagger/Richards) 4:37
- Factory Girl (Jagger/Richards) 2:09
- Salt of the Earth (Jagger/Richards) 4:47
