Basklarinett
Wikipedia
Basklarinett är ett träblåsinstrument i basläge.
Instrumentet är tillverkat i trä men har ett uppåtriktat klockstycke i metall som gör att det till utseendet påminner något om saxofon. Det är tämligen långt och tungt och stöds därför normalt mot golvet när det spelas.
Basklarinetten är stämd i Bb (se transponerande instrument) och dess register är en dryg oktav djupare än den vanliga klarinettens. Den lägsta noterade tonen som kan spelas på normala basklarinetter är eb (klingande Db), vilket är en oktav och en halvton lägre än klarinetten, men vissa instrument kan gå ända ner till c (klingande Bb1). I äldre partitur förekommer noter för basklarinett i A. Detta instrument är idag mycket sällsynt och ersätts alltid av basklarinett i Bb.
Basklarinetten har ett i princip lika stort tonomfång som den vanliga klarinetten, men med vissa begränsningar i den högsta oktaven. I symfoniorkestern är f3 (klingande eb2) dess normala högsta ton. Tonangivelserna ovan baseras på det vanligaste notationssättet för basklarinett, som innebär noterna skrivs i diskantklav en oktav och en helton högre än de klingar. Instrumentet kan också noteras en helton högre än det klingar, då växlande mellan basklav och diskantklav.
I sitt låga register har basklarinetten en mycket fyllig ton. Däremot är den mindre fyllig och skarp än den vanliga klarinetten i det register där båda instrumenten kan spela.
Instrumentet förekommer främst i klassisk musik, men även i jazzsammanhang. I symfoniorkestern har basklarinetten ibland en framträdande roll, som till exempel i Tjajkovskijs Nötknäpparsvit. Ävenledes i Wagners Lohengrin där den karaktäriserar Ortrud.
