Arvid Carlsson
Wikipedia
Arvid Carlsson, född 25 januari 1923, farmakolog; professor vid Göteborgs universitet 1959-89, mottagare av nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000. Son till Gottfrid Carlsson, bror till Sten Carlsson. Han tilldelades nobelpriset för sina "upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet". Bl.a. studerade han signalsubstanserna dopamin och serotonin. Han delade priset med amerikanerna Paul Greengard och Eric R. Kandel.
Signalerna från en nervcell till en annan överförs med hjälp av olika signalsubstanser. Signalöverföringen sker i speciella kontaktpunkter, synapser. En enda nervcell kan ha tusentals kontaktpunkter med andra nervceller.
Arvid Carlsson, har upptäckt att dopamin är en sådan signalsubstans i hjärnan och att dopamin har stor betydelse för kontroll av våra rörelser. Hans forskningsrön ledde i sin tur till insikten att Parkinsons sjukdom orsakas av dopaminbrist i vissa delar av hjärnan och till att man kunde få fram ett effektivt läkemedel (L-dopa) mot denna sjukdom.
Paul Greengard, upptäckte hur dopamin och en rad andra signalsubstanser utövar sina effekter i nervsystemet. Signalsubstanserna påverkar först en receptor på cellens yta. Det utlöser en kaskad av reaktioner som påverkar vissa "nyckelproteiner" som i sin tur reglerar olika funktioner i cellen. Proteinernas form och funktion förändras genom att fosfatgrupper tillförs (fosforylering) eller tas bort (defosforylering). Genom denna mekanism kan signalsubstanser överföra sina budskap mellan nervceller.
Eric Kandel,upptäckte sedan hur synapsernas effektivitet kan förändras och med vilka molekylära mekanismer detta sker. Han visade att synapsernas funktion är central för inlärning och minne. För uppkomsten av en form av korttidsminne spelar proteinfosforylering i synapsen en viktig roll. För att ett långtidsminne ska uppstå krävs dessutom nybildning av proteiner som bl.a. leder till att synapsens form och funktion förändras.
