Anton Nilson
Wikipedia
För psalmförfattaren med samma namn se Anton Nilsson
Anton Nilson, född 11 november 1887 i Norra Sandby, Skåne län, död 16 augusti 1989 i Enskede, Stockholms län, var en svensk socialist och terrorist som bland annat deltog i det så kallade Amaltheadådet den 13 juli 1908.
[redigera] Amaltheadådet
Sommaren 1908 strejkade hamnarbetarna i Malmö för bättre arbetsvillkor. Polis och militär kallades in för att upprätthålla ordningen samtidigt som arbetsgivarna kallade in brittiska strejkbrytare vilket ledde till ännu större spänningar och de arbetarna tog det som en stor provokation.
De brittiska strejkbrytarna bodde, tillfälligt på skeppet Amalthea. På natten mellan den 11 juni och 12 juni rodde Anton Nilson, medlem i Ungsocialisterna ut och satte en bomb på Amaltheas skrov. Bomben sprängdes vilket resulterade i att en brittisk strejbrytare dog, samtidigt som ytterligare 23 skadades.
Anton Nilson dömdes till döden och hans två medhjälpare, alla unga, arbetslösa medlemmar ur Ungsocialisterna, Algot Rosberg och Alfred Stern dömdes till livstids straffarbete för dådet. Nilson benådades dock och fick straffet omvandlat till livstids straffarbete. Till en början var den folkliga opinionen och arbetarrörelsen starkt emot bombdådet. Detta vände dock och opinionen vände, samtidigt som arbetarrörelsen växte sig starkare i Sverige. En massiv kampanj för att fria de dömda startades. Kampanjen fick stort internationellt genomslag och hundratals möten om de fängslade hölls bland annat i USA med Joe Hill i spetsen. I Sverige samlades 130.000 namn in för att frige ungsocialisterna. Namnlistan lämnades in till högsta domstolen.
Ett större fritagningsförsök skedde också 1 maj 1917 då över 10.000 arbetare tågade till det fängelse i Härnösand, en stad som då hade ca 8000 invånare, där Anton Nilson satt fängslad. Vakter och soldater, beväpnade med kulsprutor och med order om att hellre skjuta Nilson än att låta honom fritas, var utposterade längs fängelsemuren. Det hela slutade med att demonstranterna fick ge upp och demonstrationen upplöstes.
Till slut, i oktober 1917 beordrades det att Anton Nilson skulle släppas, vilket var det första beslut som den nytillträdda koalitionsregeringen med socialdemokrater och liberaler fattade.
[redigera] Ryska Inbördeskriget
Anton Nisson släpptes från fängelset, och den ryska revolutionen hade precis startat. Utan att tveka, och med ingen annanstans att ta vägen, begav han sig, ihop med Ture Nerman, till Ryssland för att hjälpa de röda i revolutionen.
Anton gick med i Röda Armén, som stridspilot i det Ryska inbördeskriget. Nilson hjälpte till att bygga upp ett luftförsvar runt Moskva och han blev senare ledare för flygvapnet vid den baltiska fronten. För sina tjänster blev han bland annat belönad av Lev Trotskij.
1921, mitt under oroligheterna i revolutionen och inbördeskriget hjälpte han delar av Nobel-familjen att lämna Baku sedan de misslyckats lämna landet.
Senare, när stalinismen växte sig starkare, flyttade Anton Nilson 1926 tillbaka till Sverige. Nilson såg Stalin som en förrädare till revolutionen och arbetarklassen och hävdade att Stalin endast gjort Sovjetunionen till en polisstat.
[redigera] Senare liv
I Sverige blev Anton Nilson medlem i Socialistiska partiet för att sedan, som många andra, lämna det för Vänstersocialistiska partiet när SP gick mot nazismen. Nilson anslöt sig senare, åter igen, till Socialdemokraterna för att stanna kvar där i resten av sitt liv. Han var dock något Sovjetvänlig, även om han hade kvar den starka kritiken mot det auktoritära systemet.
Anton Nilson blev 101 år gammal och var aktiv in i det sista, bl.a. med att berätta för yngre generationer om händelser i sitt växlingsrika liv.
