Anka
Wikipedia
Anka är den domesticerade formen av and. Hannen kallas andrake, drake, andrik eller ankbonde, honan oftast bara anka, och ungarna ankungar eller ällingar. Många andra språk skiljer inte på "tama änder" och vilda, utan har samma ord för bägge. Ankor kan flyga.
De flesta ankraser härstammar från den vilda gräsanden, Anas Platyrhynchus.
Den vanligaste rasen av anka är Pekinganka, en stor ankras på ungefär 6 kilo som är vit med gul eller röd näbb. Det är detta utseende som utgör sinnebilden av begreppet anka. Andra raser som finns i Sverige är svensk gul anka, svensk blå anka och blekinganka. Det finns även mindre raser av ankor, exempelvis call ducks. Mindre raser av ankor kan flyga, men stora ankor som pekingankan får hålla sig på marken - dock simmar de bra. På land är de tämligen klumpiga, och går långsamt och vaggande. Mat söker den främst i vattnet där den silar vattnet genom näbben på jakt efter mat, men de letar också efter mat på land.
En anka behöver ha sällskap av minst en anka till; det är praktiskt att ha minst två honor och en andrake. Eftersom de i grunden är vattenlevande fåglar måste de ha god tillgång till vatten, och de trivs bäst om de har möjlighet att bada även om det går att ha ankor som husdjur som inte har möjlighet att mer än doppa huvudet i vatten. En anka som lever nära människor kan bilda starka emotionella band till dem.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
Svenska Lantraser: Höns, ankor och gäss
