Wilhelmina Skogh

Wikipedia

	Denna artikel behöver wikiformateras.
	Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering.

Född Wahlgren 14 december 1849 i Rute socken på Gotland. Död 18 juni 1926.

Föregångskvinna inom Hotell- och restaurangbranchen i Sverige. Hon växte upp på Broa gård i närheten av Fårösund. Hennes far som hade ärvt gården genom ingifte kunde inte förvalta egendomen och dog fattig när hon var 6 år gammal. Familjen fick det knapert och hon flyttade till sin mormor efter sin fars död. Hon kom ensam till Stockholm vid 14 års ålder och skulle bo hos en släkting för att tjäna ihop lite pengar till sin mamma, mormor och syster som bodde kvar på Fårö. Hon faschinerades av storstadslivet, de fina hotellen och restaurangerna. På eget initiativ sökte hon jobb på restaurangen vid Strömparteeren nedanför Norrbro och fick börja med att torka glas efter disken från tidig morgon till 1-2 på natten. Hon avancerade dock snabbt och innehavaren såg en stor talang i Wilhelmina. Vid 26 års ålder fick hon sin första anställning med eget ansvar för en hel verksamhet. Hon anställs av Statens Järnvägar som restauratris (föreståndare) med uppdraget att inrätta och driva en restaurang i järnvägsstationen i Storvik utanför Sandviken. Redan året därpå 1876 lånar hon upp kapital och bygger i egen regi ett hotell i anslutning till stationshuset som stod klart 1878. Hotellet i Storvik var hennes första heläga företag.

Hon förvärvar järnvägshotellet i Bollnäs av gästgivare Pehr Larsson år 1884, därefter järnvägshotellet i Lingbo och senare på uppdrag, tar hon över ansvaret för turisthotellet i Rättvik. Hon blev en föregångare på många sätt. Hon ordnande själv en telefonlinje mellan hotellen i Storvik-Bollnäs resp. mellan Storvik-Gävle innan riksnätet var utbyggt genom att utnyttja befintliga telegrafstolpar för att dra nya ledningar, såg till att det infördes ångvärme (dåtiden centralvärme) och elektricitet på hotellen med ångmaskinsdrivna el-generatorer. Hon införde mer grönsaker som en del av måltiden för att kombinerat ge en nyttigare kost och kunna dra ner på det dyra köttet och hon hade alltid färska blommor på borden som var en nyhet för svenska restauranger. Idéer som hon fått under sina många resor utomlands. Hon var också en av de första som såg möjligheterna, genom järnvägens utbyggnad, att locka hit turister för att öka beläggningen på hotellen. Hon reste bl. annat till Thomas Cooks resebyrå i London och startade ett samarbete för att ordna paketresor inkluderat högklassig logi, jakt och fiske, och fick på så sätt välbärgade engelsmän och andra att besöka Gästrikland, Hälsingland och Dalarna, givetvis boende på hennes hotell. Hon blev därmed en av de stora pionjärerna också på turismens område i Sverige vilket i hög grad ökade traktens inkomster och skapade också nya affärskontakter för traktens företagare.

Inför Stockholmsutställningen 1897 ombads hon av utställningskommittén att ta ansvara för de 6 stora fastigheter på Strandvägen som hade inhyrts under 90 dagar för att fungera som hotell under utställningen. Hon når sin höjdpunkt i sitt yrkesverksamma liv när hon 1902 blir hon erbjuden posten som VD för Grand Hotel i Stockholm. Hennes största projekt blir uppförandet av annexet Grand Hotel Royal med Vinterträdgården som uppfördes under åren 1905-1909 på tomten bakom det ursprungliga hotellet som upptogs av ett stort häststall för hovets hästar. Idén till Royal fick hon vid sin allra första resa till Paris. Hon avgick, enligt uppgift inte helt frivilligt, som VD för Grand Hotel 1910. Mellan åren 1908-1910 byggde hon sin mycket originella Villa Foresta på Lidingö (Stockholm) efter förebilder från de Rhenborgar hon hade sett på sina utlandsresor. Foresta byggdes från början med avsikt att enbart användas som privatbostad. (Foresta - Skog på Italienska). Till stor del användes kalksten från Gotland som byggnadsmaterial. Hon använde Foresta som privatbostad fram till 1922, på senare tid även kombínerad med viss restaurangrörelse, då hon av ekonomiska skäl tvingades sälja hela fastigheten och flytta ut. Ett aktiebolag bildades som tog över hela fastigheten inklusive alla inventarier.

När hon lämnade VD-posten på Grand Hotel 1910 och sålde sina aktier i hotellet, hade hon lyckats få inskrivet att vid behov kostnadsfritt få disponera en mindre våning på hotellet så länge hon levde, inklusive fri mat. En våning på 2 r.o.k. inrättades i det Bolinderska palatset. Där bodde Wilhelmina Skogh under relativt små omständigheter de resterande fyra åren av sitt liv. Hon hade dock råd att resa en del och ägnade sig också åt olika typer av mekaniska experiment. Bland annat konstruerade hon en elektrisk mangel och en glättningsapparat (glätta -släta ut ex. linne), båda avsedda för hemmabruk.

Wilhelmina avled på fredagsförmiddagen den 18 juni 1926.

Wilhelmina Skogh "The Grand Lady" hade ett avgörande inflytande på Grand Hotels utveckling i början av 1900-talet med visionen att göra Grand Hotel till Europas förnämsta Hotell. Hon lyckades till stor del och var också en stor inspirationskälla för att alla de som skulle komma efter. Grand Hotel Royal med vinterträdgården, 15 m i takhöjd med plats för 800 gäster, är ett tydligt bevis på detta som än idag utgör en hörnsten i vad hotellet kan erbjuda i form av inkvartering och festlokaler.

Gift 1888 med vinhandlare Per Samuel Skogh (1849-1904).

Referenser:

(1) Lidingö-Människor & miljöer. Eric & Nils Forsgren, 1995. ISBN 91-630-3812-9

(2) Minnen och upplefvelser av Wilhelmina Skogh, 1912: ISBN 91-7160-977-6