Vågmästare

Wikipedia

Vågmästare kallas ett parti eller en person som i ett omröstningsläge har den avgörande rösten (rösterna) (eftersom ingen av de andra parterna har majoritet) och därmed i realiteten har den avgörande makten.

Tidigare kallades denna position "tungan på vågen".

En ställning som vågmästare kan innebära, att även ett litet parti kan få väldigt stor makt. Somliga menar att det är en brist i det demokratiska systemet att ett parti med litet stöd i valmanskåren kan ha så oproportionellt stor makt, medan andra anser att detta är något man få leva med och att det rent av kan vara till fördel för demokratin att inte bara de stora har inflytande.

Man kan även hävda att de stora partierna tillåter sig bli beroende av vågmästare, vilket de ingalunda behövt. Ute i Europa är det exempelvis inte helt ovanligt att konservativa och socialdemokrater bildar koalitioner i just detta syfte.

I Sverige är det framförallt Miljöpartiet de Gröna som mellan valet 1998 till 2006 varit vågmästarpartiet. Tidigare har även Centerpartiet och Folkpartiet i någon mån varit vågmästarpartier, liksom Ny Demokrati under sin tid i Riksdagen 1991 - 1994.

Ordet "vågmästare" är känt sedan 1500-talet. Vågmästare var "en person som förestod allmän våg och svarade för vägningens riktighet". På 1920-talet började ordet användas bildligt i politiken. Liberalen C G Ekman ledde en regering som hankade sig fram genom att stödja sig än åt vänster, än åt höger. Han sades vara vågmästare och föra vågmästarpolitik.