Västerås ångkraftverk
Wikipedia
Västerås ångkraftverk är ett numera avvecklat kondenskraftverk i Västerås. Det började byggas 1915 av Kungliga vattenfallsstyrelsen och stod klart 1917. Stadsarkitekten Erik Hahr ritade byggnaden. Tanken var att det skulle användas som reservkraft åt nyligen byggda Älvkarleby kraftverk. Västerås kom därmed att bli en knutpunkt när Sveriges nordliga och sydliga elnät skulle byggas ihop.
Anläggningen hade från början fyra ångpannor men byggdes efterhand ut med flera. Under 30-talet byggdes de fyra tornpannorna som blev berömda över hela världen för sin storlek och för att de kunde startas på mycket kort tid, vilket är eftersträvansvärt för ett reservkraftverk. Man introducerade samtidigt rökgasrening. När fjärrvärmen under 50-talet började byggas ut i staden kompletterades elproduktionen med en panna för värmeproduktion. På 60-talet byggde dock Västerås stad ett eget kraftvärmeverk och denna produktion blev därmed överflödig. Under 70-talet började även kraftverkets tillskott till elproduktionen bli överflödig, inte minst på grund av utbyggnaden av kärnkraft. Beslut om nedläggning kom 1982 men det avvecklades inte fullt ut förrän 1992.
1998 köptes byggnaden av Peab. Året efter byggnadsminnesförklarades den av Länsstyrelsen. Långa diskussioner om hur den gamla byggnaden skulle utnyttjas följde. 2005 presenterades en idé om att bygga om den till ett kombinerat museum och äventyrsbad som fick stöd från kommunen.
