Västberlins luftkorridor
Wikipedia
Västberlins luftkorridor, tyska Berliner Luftkorridor, engelska West Berlin Air Corridor, var Västberlins tre luftkorridorer som förband staden med Västtyskland 1945-1990. Den utgick från de tre flygplatserna i Västberlin: Gatows flygplats, Tempelhof och Tegel.
De tre luftkorridorerna skapades genom de överrenskommelser som skapades mellan de fyra segrarmakterna efter andra världskriget. Sovjetunionen hade kontroll över luftrummet i Östberlin och Östtyskland. De tre västmakterna måste begränsa sig till tre luftkorriodorer som upprättades genom den sovjetiska ockupationszonen, senare Östtyskland. Dessa fick enbart användas av västmakterna militära och civila flyg. Ett undantag gjordes för det polska flygbolaget LOT som gick tillbaka till den polska exilregering som verkat i London under andra världskriget. Detta gjorde att LOT hade direktförbindelser mellan Östberlin och Bryssel och Amsterdam. I övrigt trafikerades luftkorridorerna av amerikanska Pan Am, British Airways och Air France. Lufthansa fick alltså inte flyga mellan Västtyskland och Västberlin vilket visade Berlins särskilda status som en stad kontrollerad av de allierade under.
De tre luftkorridorerna fick stor uppmärksamhet under Berlinblockaden 1948-1949.
De tre luftkorridorerna:
- Hamburg Air Corridor
- Bueckeburg Air Corridor
- Frankfurt Air Corridor
