Tabernakel
Wikipedia
Tabernakel (lat. tabernaculum, "skjul, hydda, tält"), hos romarna särskilt den hydda eller det skjul, varifrån de officiella spåmännen, augurerna, företog sina teckenskådningar (auspicia).
I översättning av Gamla Testamentet används ordet om den bärbara helgedom som den judiska förbundsarken förvarades i, israeliternas som ett prakttält anordnade nationalhelgedom ("stiftshyddan") under ökenvandringens tid och intill dess, att templet uppfördes (se 2 Mos. 25 o.f.). Inom den kristna kyrkan betecknar tabernakel i allmänhet en av kolonner eller andra fria stöd buren takhimmel, baldakin, till exempel över ett altare, över en helgonbild, ett krucifix eller en förnämlig persons plats. Ordet nyttjas därjämte i samma betydelse som sakramentshus och sakramentsskåp samt även om den å altardisken stundom anordnade uppsats, i vilken ett förvaringsrum finns för det heliga brödet (hostian), och som i sin ordning ofta tjänar som fotställ för ett krucifix. Jfr Ciborium.
