Slottsskogen
Wikipedia
Slottsskogen är en 137 hektar stor park strax sydväst om Göteborgs centrum. Parken har givits sitt namn eftersom den anlades i en skog som under flera hundra år hörde till det kungliga slottet Älvsborg som låg någon kilometer bort vid Göta älv.
Slottsskogen sträcker sig från Masthugget i norr till Slottsskogsvallen i söder och ungefär lika brett från Majorna och Kungsladugård i väster och Linnéplatsen och Änggården i öster. Stora delar av parken ligger på Stigbergsåsen som går från norr till söder; öster om denna ligger stora gräsplaner som samlar mycket folk om somrarna, blandat med små kullar och dammar; väster om åsen ligger Majvallen och Azaleadalen.
Förutom naturområden och gräsplaner finns det djurhägnader, framför allt den mycket populära säldammen. Det finns också ett 'barnens zoo' där barn kan leka med tamdjur. Slottsskogen är en öppen park och därmed tillgänglig dygnet runt och avgiftsfri.
Göteborgs naturhistoriska museum ligger i Slottsskogen på en höjd ovanför Linnéplatsen. På Stigbergsåsen nära Masthugget i norr ligger Observatoriet
[redigera] Sport
Det finns en strandvolleybollplan, en minigolfbana och en frisbeegolf-bana.
I södra delen av Slottsskogen finns även en skidbacke, det före detta backhoppningstornet Bragebacken från 1902 och ett utsiktstorn som bjuder på en fantastisk utsikt över Göteborg.
För fotboll och andra utrymmeskrävande sysselsättningar finns idrottsplatsen Majvallen i de västra delarna vid Majorna och Dalens lekfält i sydväst.
Majvallen är en fotbollsplan med gräs, hemmaplan för Göteborgs FF och Masthuggets BK. Dalens lekfält är några stora grusplaner främst använda för fotbollsträning som ligger i anslutning till Slottsskogsvallens idrottsanläggningar.
[redigera] Historia
Skogen var en del av kungsladugården till Älvsborgs slott och användes tidvis som djurgård. Det fanns en skogvaktare som bodde på gården Änggården. Ägandet av skogen överfördes några gånger till staden Göteborg men det gick tillbaka till kungsladugården igen. 1868 överläts dock hela kungsladugårdens marker till staden och sex år senare, 1874, beslöts att skogen skulle göras om till en park.
