Slaglås

Wikipedia

Slaglås, är en mekanism som används för att avfyra ett eldvapen.

Ett slaglås består av en fjäderbelastad hane och en ihålig nippel inskruvad i pipans bakre del. På nippeln träs en tändhatt av koppar fylld med ett slagkänsligt explosivämne. När avtryckaren trycks in frigörs hanen, som när den träffar tändhatten antänder explosivämnet vilket, genom nippeln, skickar en låga in till vapnets drivladdning.

Det som gjorde slaglåset möjligt var uppfinnandet av knallkvicksilver i början av 1800-talet. Detta kan nämligen antändas genom en kraftig mekanisk stöt eller ett slag. Till en början användes det för att avfyra skeppskanoner. Knallkvicksilvret lades då i fängpannan och kanonen avfyrades med ett rejält hammarslag.

År 1815 uppfann en engelsman en kopparhatt fylld med knallkvicksilver. Några år senare utfärdades både i Frankrike och USA patent på liknande tändhattar vilka skulle appliceras på en nippel som var inskruvad i pipan.

Det första svenska slaglåsvapnet tillverkades 1820 vid Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori.

Slaglåsets fördelar jämfört med flintlåset är att det är billigare att tillverka, ger färre klick, fungerar bättre vid fuktig väderlek, men framför allt att den fördöjning mellan att hanen faller tills skottet lämnar vapnet minskar betydligt.

Det blev snabbt populärt och ersatte snart flintlåset, både bland militära och civila vapen. Men även en stor mängd flintlåsvapen ändrades till slaglås. Detta var nämligen en ganska enkel operation.

Genom utvecklingen av enhetspatronen ersattes slaglåset redan under 1860-talet av bakladdade vapen med patronhylsor av metall.