Slaget vid Breitenfeld

Wikipedia

Slaget vid Breitenfeld

Gustav II Adolf i slaget vid Breitenfeld

Datum	7 september (gs), 17 september (ns) 1631
Plats	Breitenfeld, nära Leipzig, Tyskland
Utfall	Förkrossande svensk seger

Stridande

Sverige och Sachsen

Katolska ligan

Befälhavare

Gustaf II Adolf och Johan Georg

Johann Tserclaes Tilly

Styrka

4 000 svenskar och finnar,
19 000 legoknektar (de flesta tyskar) och

17 000 sachsare

33 000 katoliker, majoriteten tyskar

Förluster

5 550 man:

På svensk sida 3 550 döda och på sachsisk sida 2 000 döda - de döda ersattes med fångar och man kunde på så sätt täppa till luckorna ordentligt

24 000 man:

7 600 döda, 6 000 tillfångatagna och 10 400 försvunna (desertörer, eventuellt döda eller tillfångatagna)

Trettioåriga kriget
Vita berget – Wiesloch – Höchst – Lutter am Barenberge – Breitenfeld – Lützen – Oldendorf – Nördlingen – Dömitz – Wittstock – Chemnitz – Wolfenbüttel – Leipzig – Rocroi– Freiburg – Jüterbog – Jankov

Slaget vid Breitenfeld nära Leipzig den 7 september 1631 under trettioåriga kriget var ett av de största fältslagen och definitivt ett av de viktigaste i Sveriges historia.

[redigera] Bakgrund

År 1630 landsteg en svensk här, anförd av Gustav II Adolf, på ön Usedom i Pommern för att ingripa på protestantismens sida i det som senare kom att kallas det trettioåriga kriget. Tidigare försök att stoppa kejsar Ferdinand II:s framfart över de självständiga tyska staterna hade misslyckats och protestantismen var hotad. Gustav Adolf betraktades av protestanterna som "Lejonet från Norden", en gammal legend som inbegriper att en räddare ska komma från norr och hjälpa de rättrogna.

[redigera] Organisation

Den svenska armén var organiserad på ett helt nytt sätt. Tills dess så hade organiseringen av regementen varit i två klasser, så kallade skolor. Den spanska skolans formation - en s k tertia (som Tilly lät sig inspireras av) - bestod av en stor fyrkant pikenerare med fyra mindre fyrkanter musketerare runt omkring. Den nederländska formationen - bataljon - var en mycket mindre rektangel med pikar i mitten och musköter på sidorna. Den var betydligt mer lättrörlig och lättstyrd, men tålde inte en tertias anslagskraft. Protestanterna ville inte använda sig av samma skola som katolikerna, därför fick de en viss underlägsenhet i början. Men Gustav II Adolf hade förberett sig och organiserat en ny formation inför fälttåget: brigaden. En brigad består av tre bataljoner (skvadroner) med små artilleripjäser framför, lättrörlig och fortfarande slagkraftig. Detta var katolikerna inte alls beredda på.

[redigera] Slaget

I slagets öppningsskede hade den svensk-sachsiska armén en lätt överlägsenhet (40 000 mot 33 000) och Tilly beslöt därför att skicka majoriteten av sin armé mot den svensk-sachsiska vänsterflygeln och ungefär hälften av kavalleriet att reta upp svenskarnas högerflygel med. Sachsarna, som fick ta emot det mesta av framstöten, flydde i panik. Majoriteten av antalet stridande trupper var därmed på Tillys sida. Nu skulle man flankera svenskarna från bägge hållen. Men på högerflygeln hade svenskarna lyckats försvara sig bra, och drev bort de katolska ryttarna med sina regementsstycken. Den svenska arméns rörlighet tillät att man snabbt vände sig emot fienden och efter hårda strider tvingades katolikerna till reträtt då sachsarna återvann sitt mod och kom tillbaka till slagfältet. Utan sin rörlighet hade svenskarna inte kunnat skapa en ny vänsterflygel utan blivit rejält flankerade och troligen besegrade.

[redigera] Efteråt

Vid en mönstring dagen efter slaget kvarstod endast 9 000 man i Tillys armé. Han hade förlorat nästan 25 000 man på något dygn. Svenskarna däremot kunde rekrytera in 6 000 fångar i de egna leden som ersättare för de 3 550 döda - ett halvår senare hade Gustav Adolfs armé ökat till 93 000 man, varav 6 000 svenskar.