Salida

Wikipedia

salida (av spanskans salir, gå ut, komma ifrån ett utgångläge), en stegsekvens inom argentinsk tango som har tjänat som utgångspunkt i mycket av de senaste trettio årens tangoundervisning. Salidan finns i olika varianter men ryms vanligen inom åtta taktslag.

[redigera] Historik och användning

Den första salidan, som bestod av fyra steg och en avslutande samling, utvecklades på 1950-talet av Juan Carlos Copes och andra scendansare till den mer spektakulära variant som idag är mest spridd. Den innefattar åtta steg där följaren korsar benen i det femte. Den längre sekvensen är svår att använda i social dans eftersom interaktionen mellan paren på dansgolvet sällan medger planering av så många steg framåt, men den utgjorde en god utgångspunkt för den tidens koreografier, inte minst som ett naturligt sätt att gå in i en ocho, ett för den argentinska tangon karaktäristiskt steg.

Scendansare som turnerade i Europa lät efter hand salidan utgöra grunden för de tangolektioner som de gav till en europeisk publik, vilken snarare sökte en exotisk upplevelse under ett par timmar än verklig förståelse för tangons grunder. Med sin förmåga att inge elever en känsla av att verkligen dansa tango efter mycket kort tid av undervisning blev salidan snart utgångspunkten för en stor andel av tangolektionerna världen över och förankrade sig som det traditionella sättet att lära ut tango. Salidan fick till slut i många sammanhang status som tangons grundsteg.

Sedan 1990-talet har en stark reaktion uppstått både mot salidans starka ställning och mot att den av många kallas grundsteg. I undervisning för social dans fokuserar merparten av dagens lärare i stället på mindre byggstenar som tillsammans ger bättre improvisationsmöjligheter, samtidigt som scentangon har utvecklats långt bortom salidans horisont.