Säll är den som sina händer

Wikipedia

	→ Text

Säll är den som sina händer är en gammal psalm i elva verser av Gustaf Ållon från 1694 med titelrad "Vad kan dock min själ förnöja". Efter Jan Arvid Hellströms bearbetning 1979 publicerades den med två verser och ny titelrad.

Psalmens inledningsord 1695 lyder:

Hwad kan doch min siäl förnöija

Widh wår tijds eländighet?

Melodin är enligt 1986 års psalmbok av svenskt ursrpung från 1697, men tidigare anges att melodin är en tonsättning av Johann Hermann Schein som Johann Crüger bearbetat som också använts till psalmerna Han på korset, han allena (1986 nr 141) och Herre Gud, för dig jag klagar (1986 nr 620). Samtidigt anges att även melodin till psalmerna Herre Jesu, vi befalla (1921 nr 629) och Ensam lämnad här i världen (1921 nr 630) är samma, men osäkert om därmed avses Scheins komposition. Enligt 1697 års koralbok användes psalmens melodi också till psalmerna O du bittra sorgekälla (1695 nr 259) och Solen går nu åter neder (1695 nr 378).

[redigera] Publicerad i:

1695 års psalmbok som nr 268 med titelrad "Vad kan dock min själ förnöja", under rubriken "Om Tolamod och Förnöijelse i Gudi".
1819 års psalmbok som nr 257 med titelrad "Vad kan dock min själ förnöja", under rubriken "Kristligt sinne och förhållande - I allmänhet: Förhållandet till Gud: Glädje i Gud och förnöjsamhet med hans behag under alla skiften".
Sionstoner 1935 som nr 792 under rubriken "Avslutning och avsked".
1937 års psalmbok som nr 400 med titelrad "Vad kan dock min själ förnöja", under rubriken "Trons bevisning i levnaden".
Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961 som nr 400 vers 10.
1986 års ekumeniska psalmbok som nr 244 under rubriken "Förtröstan - trygghet".
Lova Herren 1987 som nr 709 under rubriken "Det kristna hoppet inför döden".