Ryska revolutionen 1905
Wikipedia
Den ryska revolutionen 1905 var en folklig resning mot Tsar Nikolaj II och ses som en upptakt till de två stora revolutionerna 1917.
Den 22 januari demonstrerade över 200 000 svältande människor i St Petersburg för att få mat. Det fredliga demonstrationståget gick till Vinterpalatset och där öppnade tsarens soldater eld mot demonstranterna. Hundratals dödades och tusentals sårades och händelsen fick namnet den blodiga söndagen.
Efter den blodiga söndagen bröt revolutionen ut. Arbetarna strejkade, bönderna gjorde uppror och soldaterna gjorde myteri. En av revolutionens främsta ledare var den unge Lev Trotskij. Det var nu som sovjeterna, arbetarråden, för första gången bildades.
Men revolutionen slogs slutligen ner i december och ledarna, inklusive Trotskij, fängslades. Men under en kortare tid gav tsaren efter för en smärre demokratiseringsprocess, som dock inte blev långvarig. Tsar Nikolaj II skulle fortsätta att styra Ryssland som diktator fram till februarirevolutionen 1917.
