Prästståndet
Wikipedia
Prästståndet, i Sverige ett av de fyra stånden fram till representationsreformen 1866.
Före reformationen var Kyrkan en egen makt i Sverige med representation som ledamöter i det kungliga rådet. Biskopar och präster ägde stora gods. Under reformationen förändrades deras position märkbart. I ekonomiskt avseende förlorade de många av sina egendomar, och organisatoriskt lydde de inte längre under påven. Vid riksdagen i Västerås 1544 kallades prästerskapet som ett eget stånd under adelsståndet och över borgarståndet och bönderna, och lydde därmed under regenten.
I regel var ärkebiskopen prästståndets talman vid riksdagarna. Då Sverige var ett kristet land, regenten tvungen att vara av den rätta tron, och ärkebiskopen under lång tid styrde över universitetet, ägde dock prästståndet ännu ett avsevärt inflytande, fastän detta var mera indirekt än före reformationen.
Vid riksdagarna från åtminstone 1582 till 1834 sammanträdde prästståndet vid Själakoret i Storkyrkan, Stockholm. Närvarade vid ståndsmötena gjorde biskoparna och representanter för de olika stiften. Vid dessa ståndsmöten överlade prästståndet aktuella frågor och enades om beslut, som ståndet senare förde fram till riksdagen.
