Petter Arborelius
Wikipedia
Olof Peter Ulric (Olof) Arborelius, född 4 november 1842 i Orsa, död 2 juni 1915 i Stockholm. Svensk genre- och landskapsmålare, professor vid Konstakademien 1902-1909.
Olof Arborelius var son till prästen och dialektforskaren Ulric Arborelius (1791-1868) och hans andra hustru Lovisa Stenqvist (d. 1839), och bror till arkitekten Rudolf Arborelius (1861-1917). Gift med sin släkting Hedvig Maria Arborelius. Släkten Arborelius kommer från Arboga.
Efter sju års studier vid Konstakademien åkte Petter Arborelius på en treårig studieresa i Europa. När han återkom till Sverige 1872 blev han utnämnd till agrée vid Konstakademien. Han var under några år verksam som överlärare där och vid Tekniska högskolan i Stockholm. 1902 utnämndes han till professor vid Konstakademien.
Petter Arborelius' konststil är naturromantisk i samma tradition som sin samtida Carl Larsson, men använder mer bjärta färger; Fritz von Dardel kritiserade särskilt den gröna färgen. Kännetecknande för hans verk är folklivsmotiv från sin hembygd i Dalarna. Han är företrädd vid flera offentliga samlingar, däribland Nationalmuseum, Göteborgs museum och Nationalgalleriet i Helsingfors.
