Motståndsrörelser under andra världskriget

Wikipedia

Motståndsrörelser under andra världskriget

Innehåll 1 Tyska motståndsrörelser 2 Franska motståndsrörelser 3 Norska motståndsrörelser 4 Judiska motståndsrörelser 5 Jugoslaviska motståndsrörelser 6 Italienska motståndsrörelser 7 Holländska motståndsrörelse 8 Sovjetiska motståndsrörelser 9 Polsk motståndsarmé 10 Österrikiska motståndsrörelser

[redigera] Tyska motståndsrörelser

• Vita Rosen
• Röda orkestern Die Rote Kapelle
• Edelweißpiraten

[redigera] Franska motståndsrörelser

• Franska motståndsrörelsen Conseil national de la résistance(CNR)

[redigera] Norska motståndsrörelser

• XU
• Sivorg
• Milorg

[redigera] Judiska motståndsrörelser

• Antifascistisk militär organisation Antyfaszystowska Organizacja Bojowa
• Förenad Partisan organisation Fareinigte Partizaner Organizacje
• Judisk stridande organisation Żydowska Organizacja Bojowa
• Żydowski Związek Walki

[redigera] Jugoslaviska motståndsrörelser

• partisaner

[redigera] Italienska motståndsrörelser

Norditalienska partisaner

[redigera] Holländska motståndsrörelse

• Central Government Organizations For Help To People In Hiding (LO)
• Central Government Fighting Group (KP)
• Council of Resistance (RVV)

[redigera] Sovjetiska motståndsrörelser

• Young Guard
• Sovjetiska partisaner

[redigera] Polsk motståndsarmé

Motståndet organiserades i första hand av resterna från de reguljära militära styrkorna genom Hemarmén (Armia Krajowa, AK) som var underställd exilregeringen i London. Hemarmén organiserade bland annat Warszawaupproret 1944 och Lwowupproret 1944.

De Judiska Kamporganisationen (Żydowska Organizacja Bojowa) bildades i samband med Warszawaupproret 1943. Judiska Militära Föreningen (Żydowski Związek Wojskowy) som agerade inom Warszawas ghetto bestod av polsk-judiska officerare och hade stark koppling till Hemarmén. Bondebataljoner (Batliony Chłopskie) bildades 1940 och var delvis integrerade med Hemarmén.

Folkgardet (Gwardia Ludowa) bildades 1940 av polska arbetarpartiet och blev vid Polens befrielse integrerat i Folkarmén, som var underställd det sovjetiska kommandot.

Efter kriget, när en sovjetutnämnd regering tog makten, kom vissa enheter inom Hemarmén att bedriva väpnat motstånd ända in på början av 1950-talet (så kallade "förbannade soldater", polska: Żołnierze wyklęci). Hemarmémedlemmarna blev efter kriget, speciellt under stalinistera, förföljda, arresterade, liksom 2 miljoner andra polacker, utpekade som spioner, sända till sovjetisk GULAG. Vid amnestin 1956 blev 35 000 tidigare hemarmésoldater frigivna.

[redigera] Österrikiska motståndsrörelser

Österrikiska motståndsrörelsen

Referenser

• [1]
• Motståndsrörelser under andra världskriget[2]