Malmö-Limhamns Järnväg
Wikipedia
Malmö-Limhamns Järnväg (MLJ) en järnväg som sträcker sig mellan Limhamn (i vidare mening även Kalkbrottet ) och Malmö C. Banan invigdes år 1889 med Skånska Cement AB under ledning av R.F. Berg som initiativtagare. Järnvägen tillkom i syfte att möjliggöra anläggandet av en cementfabrik på Limhamn, men järnvägen kom även att få en omfattande persontrafik och anses under en period ha varit Sveriges mest lönsamma järnväg. Järnvägen brukade i folkmun kallas "Sillabanan" p.g.a. fiskargummor från Limhamn använde järnvägen för att transportera sill och annan fisk till Malmö för försäljning på Fisktorget därstädes. Persontrafiken hade även den för svensk järnväg unika egenheten att det fanns förutom de tre vanliga persontrafiksklasserna även en fjärde klass, vagnar med träinredning utan sittplatser. Fjärdeklassvagnarna tillkom för fiskargummornas behov då dessa behövde ett billigt transportmedel som samtidigt kunde rymma deras rullebörar med fisk.
År 1915 utbyggdes Malmö stads spårvägars linje 4 till Limhamn längs med nuvarande Erikslustvägen, varvid persontrafiken skars ned till ett minimum för fiskargummornas behov. Skånska Cement AB och andra industrier på Limhamn hade dock fortsatt stort behov av banan varför godstrafiken förblev omfattande under lång tid därefter. År 1945 upphörde persontrafiken helt, men återkom tillfälligt under spårvägstrejken våren 1951. MLJ är en av de få svenska järnvägar som aldrig blev förstatligade.
Banan byggdes precis som Södra stambanan in till Malmö på sin tid längs med strandkanten och på utfyllningar gjorda i havet. Detta skulle visa sig särskilt sårbart vid en vinterstorm 1903 som för en tid ledde till att trafiken på banan lamslogs helt då banvallen mellan Limhamn och centrala Malmö spolades bort av havsvattnet. Då banan var såpass lönsam byggdes den upp på nytt, men denna gången med kraftigt utökade vallar mot havet som gjorde att tågen inte längre körde längs strandkanten. Eftersom utfyllningarna var gjorda av grus och såg ganska tråkiga ut, funderade man om det inte fanns något annat användningsområde för dem. Detta ledde till att man under 1920-talet kom att skapa Ribban, som snabbt blev stadens främsta sandstrand och friluftsbad och att området vid järnvägen kom att bli en del av Limhamnsfältet.
Banan fick skulle det visa sig viss betydelse för andra industrier som anlades i dess närhet. På Limhamn skapades andra industrier, bland annat bensinpumpstillverkning, på industrimark byggda på utfyllnadsmark mot havet under 1940-talet. Vissa av dessa industrierna kom att få spåranslutningar. Kockums stora varvsanläggning hade ochså en spåranslutning till banan då banan strök med längs med den södra sidan av varvsanläggningen. Här anlades andra ännu existerande industrier såsom Nordmills som fortfarande använder banan.
Efter cementtillverkningens nedläggning har även godstrafiken på banan väster om Nordmills industrier upphört helt och för närvarande hotas banan av upprivning. Banan hade fram till 2005 innan Citytunnelns byggstart förbindelse med övriga järnvägsnätet, men banan är sedan dess avklippt mot Malmö C för att byggarbetet skall kunna pågå. Diskussioner om spåret skall läggas tillbaka vid Citytunnelns färdigställande pågår. Under tiden betjänas godstrafiken till Kockums industrier och NordMills av s.k. vagnbjörnar, specialbyggda lastbilar som är dimensionerade för att kunna köra även järnvägsvagnar.
